Ljuset i slutet av tunneln?

Kanske kanske kanske känner jag mig lite bättre idag... Håll tummarna för att det håller i sig.

Idag är det framförallt VAB som gäller istället eftersom unge herrn som bekant också insjuknat. Han är ganska pigg, men lite slöare än vanligt samt att han har lite feber och snorar.

Vi har äntligen lyckats fixa fram adventssljusstaken, adventsstjärnan och ljusslingorna till balkongen och franska balkongen! Men jag kände att när vi var klara med det idag så var min ork i stort sett förbrukad. Adrian verkar nöjd med lamporna lite överallt och förhoppningsvis glömmer han snart att det är enkelt att stänga av och sätta på dem... :P

Som sagt var jag ju iväg till barnmorskan igår och trots att jag hade foglossningsbältet på mig så har jag lite mer känningar i bäckenet idag än jag haft på sistone. Misstänker att gårdagens aktiviteter alltså satt sina spår. Och det talar väl för att jag ska ta det väldigt lugnt framöver och jobba så mycket som möjligt hemifrån...

Jag hade egentligen inte tänkt att räkna ner... men nu återstår som mest 25 arbetsdagar och sannolikt försöker jag hålla det till 20 för jag tvivlar på att jag kommer orka ens försöka jobba sista veckan innan BF. Eftersom jag fått chefens "välsignelse" att jobba hemifrån så mycket det bara går så kommer sannolikt en hel del av introduktionen av min vikarie också att ske här hemifrån.

Håll tummarna för att Mini-i-magen gör som storebrorsan och väntar lite efter BF med att komma ut - något jag räknat med från start...

Kram på er och ta hand om er i höstmörkret!

BM-kontroll v 33+3

Genomförkyld gick jag idag på kontroll, och såvitt man kan se verkar iaf bebisen må bra... Magtillväxten följer i stort sett normalkurvan (32 cm), hjärtljuden låg på stadiga 145-150 slag/minut, huvudet låg nedåt men inte fixerat. Både blodsocker (6,0), Hb (133) och blodtryck (125/70) var bra och jag väger för tillfället 74,5 kg. Frisk som en nötkärna förutom förkylningen från H. :P

Och så var de tre...

Japps, då var det dags för lilleman att tampas med förkylningen från H... Feberattack inatt och några dagar med gul kleggsnuva verkar iaf tala för det. Hoppas inte han blir lika dassig som jag och M varit.

Nattens feber signalerades genom att Adrian satte sig utanför vår dörr vid 1-snåret och grät. När sedan M gick ut för att hämta honom sprang han storgråtandes iväg och kurade ihop sig i soffan... Vi tror egentligen inte att han var riktigt vaken förrän ca två timmar senare när vi gett honom Alvedon och feberfrossan lagt sig. Däremot gick inte febern ner utan la sig på stabila 39,5 och ungen var klarvaken och ganska snackig. Då fick han en dos Ipren och en stund senare lyckades vi somna en stund igen...

Resultatet är hursomhelst att hela familjen är hemma idag.

Förkylningen från helvetet...

Jag mår fortfarande inte bra och knappt bättre heller... Imorgon skulle jag hålla i utbildning på jobbet - förlorade genast kampen mot frustrationens tårar när jag ringde till min chef idag och förklarade att jag omöjligt kan hålla utbildning imorgon. För stress och frustration är verkligen det jag känner av mest när kroppen inte samarbetar på det här sättet. Det kändes dock så himla skönt när jag väl insett att det inte kommer att funka och chefen genast tog bollen och "beordrade" mig att stanna hemma och vila. "Vi löser det, på något sätt" var hennes besked.

Insåg idag att jag nu går in i tredje veckan med blandade förkylningssymtom... Just nu är hostan mest besvärande... Men det växlar lite över dagen... Inatt är det väl sannolikt åter nästäppan (och M:s hosta) som håller mig vaken.

Hoppas ni mår betydligt bättre än vad jag gör! Kram!

Dagens utmaning

Idag ska vi göra ett försök att baka pepparkakor, gjorde deg igår så låt oss hoppas att orken finns hos alla inblandade idag. Adrian bakade pepparkakor på dagis i veckan vilket tydligen var roligt, så då måste vi ju testa här hemma också. :)

På tal om dagis - jag har tänkt att jag skulle gå på luciafirandet på dagis i år eftersom jag missade det förra året - och har liksom utgått från att det var 13/12 och planerat utifrån det på jobbet - igår fick jag klart för mig att firandet är 12/12... jahaja... det är bara att planera om.

Varning för slemmigt inlägg...

Vi är ju som bekant lite sjuka här hemma så jag vill varna känsliga läsare för ett ganska ... ja... slemmigt inlägg...

På mig har infektionen som bekant satt sig i näsan och bihålorna vilket gör att det kommer stora mängder illgult snor speciellt från ena näsborren (där det också ömmar lite över kinden). Jag försöker fräsa ut så mycket som möjligt men det är fascinerande mängder slem som kan produceras i näshåligheterna...

Man sover ju inte hela natten när man mår så här - vaknar av att man måste hosta eller att man är så torr i munnen av att näsan täppt igen att man måste andas genom munnen. När man är gravid och vaknar mitt i natten måste man dessutom upp och gå på toa... Likadant i natt - men i natt hände det lilla vardagsmiraklet att Adrian sov i sin säng tills det var morgon - enligt hans definition iaf. Och när Adrian väl kommit in finns det ju ingen poäng med att försöka sova längre - så jag gick och duschade. Och snacka om att den varma vattenångan satte fart på snorutsöndringen... Jag vet att det är lite snuskigt att prata om men jag tycker ändå att det är ganska fascinerande. Det vore lite intressant att veta hur stor volym snor man producerar när man mår som jag gör nu...

Igår tyckte jag inte att det gjorde så ont över kinden längre men idag känns det värre igen. Tydligen tar det ungefär 10 dagar att utveckla en "riktig" bihåleinflammation vilket gör att jag antagligen har närmare en vecka framför mig med såna här symtom innan en läkare ens skulle överväga antibiotika. Och eftersom jag vet rationellt att antibiotika i såna här fall bara minskar sjukdomstiden med högst ett par dagar så finns det ju egentligen ingen anledning att bidra till den överkonsumtion som vi ändå har i samhället... Men när man är gravid - speciellt så här sent i graviditeten - är det inte lämpligt att ta antiinflammatoriska värktabletter utan man får hålla sig till paracetamol vilket inte riktigt räcker hela vägen vad det gäller smärtlindring... Hursomhelst så håller vi väl tummarna för att jag lyckas bekämpa symtom tillräckligt för att orka mig igenom och att det inte blir någon manifest bihåleinflammation av det hela...

För M:s del så har infektionen framför allt satt sig i halsen. Han hostar och hostar och hostar...

Adrian är dock för tillfället ganska pigg - så honom är det också lite synd om eftersom föräldrarna inte orkar vara något roliga alls.

Med hopp om tillfrisknande snarast! Vi hörs!

Upp som en sol, ner som en pannkaka...

Har som sagt varit hemma idag och kände mig bättre än igår. Tills M kom hem med Adrian och sen drog igen... Sakta börjar jag känna att det värker i höger sida av ansiktet, inser att den gula snuvan kommer bara från den högra näsborren... Mmm... Bihåleinflammation verkar vara nya grejen... Stackars Adrian som skulle tampas med mig ikväll. Extremt kort stubin pga diverse typer av värk och tårarna sprutar vid minsta grej... (BarnTV är fina grejer det...) Vi håller tummarna för snar tillfriskning!

Hade ju kontakt med barnmorskemottagningen idag bl.a angående den strålande smärtan i skinkan, blev hänvisad till sjukgymnasterna och lyckades få en tid där nästa vecka! Kanske finns det hjälp att få?

Hemma och tar det lugnt

Har antagligen stressat upp mig lite mer än nödvändigt på sistone med mycket på jobbet, förkylning/infektion i kroppen och lite annat smått och gott. Så trots att jag faktiskt mår lite bättre idag än jag gjorde igår eftermiddag när jag åkte hem tidigare från jobbet än jag planerat (vilket känns ganska otillfredsställande när det tar 1,5 timme att komma hem) så bestämde jag mig för att sjukanmäla mig och stanna hemma idag. Jag måste ta lite tid för mig, känna efter lite och bara ta det lugnt.
Har passat på att slå en signal till barnmorskan och blir uppringd om en stund för att prata om att det gör infernaliskt ont i skinkan emellanåt. Tänkte också passa på att fråga om det är normalt att man får mycket sammandragningar när kroppen kämpar med en infektion...

Vill också passa på att säga till alla som läser här att kvinnor i allmänhet tycker inte om att bli kallade tjockis - även om de är gravida. För inte ens då är det roligt att bli kallad tjockis... Det här är något som jag egentligen vill säga till ett par av mina arbetskamrater, men nu känner jag att jag låtit det gå för långt - kan liksom inte säga ifrån nu. Jag har inga problem med ett konstaterande i stil med "Oj, vad stor du blivit" eller frågor i form av "hur är det med magen?". Men när folk frågar "Hur är det med tjockisen idag?" och flinar som att de dragit värsta skämtet blir jag lite irriterad - inombords... Speciellt irriterande är det för att det är kollegor som jag tycker bra om i övrigt... *Suck*

Hursomhelst - Ta-hand-om-Sofie-dagen inleds snart med senaste avsnittet av Anno 1790 på SVTPlay och sen går vi vidare till något annat lika stillsamt. ;)

Ynklig igen...

Där får man för att man hävdade att man mådde bättre igår... Idag är det ont i halsen och värk i kroppen som gäller... Känner mig även lite febrig... Fun fun fun... Lutar åt hemma-och-tycka-synd-om-mig-själv-dag imorgon. :(
Och om det är någon som undrar så bidrar inte den höggravida magen till ökat välbefinnande i såna här sammanhang...
Hoppas ni mår bättre än vad jag gör allihopa!

Tiden går fortare än jag förstår...

Det är första advent nästa söndag, hur gick det till?

I Uppsala är det tradition med fyrverkeri i botaniska trädgården och jag tror nog att det skulle funka för unge herrn... Och för mig om jag orkar ta mig dit... Så för tillfället är det planen för nästa söndag.

Men tillbaka till det här med tidsuppfattning... Plötsligt krympte den återstående tiden på det här året avsevärt!

Blogga från läsplattan?

Dags för första försöket att blogga från läsplattan. So far so good verkar det som... ;)

Sen jag skrev sist känns förkylningen som om den håller på att dra sig tillbaka och det blir då enklare att hantera gravidkrämporna. Även om det fortfarande inte känns ok att det gör ont i skinkan mest hela tiden.

Min målsättning den här veckan är att försöka prioritera mitt välmående framför framdrift på jobbet... Kan bli lättare sagt än gjort... Blev iaf klar med en gammal "surdeg" i fredags, vilket känns väldigt bra. ;)

Pest eller kolera...

Nu har jag gravidkrämpor så det räcker... det är ingenting om man jämför med en del andra men en herrans massa mer än jag hade när jag var gravid förra gången.

Har ju som bekant haft lite problem med fogarna och därför använt foglossningsbälte. Bältet har dock som det verkar bidragit till att klämma ihop något i ena skinkan som gör att det blixtrar av smärta så fort jag rör mig.

Så nu får jag välja på att ha lite konstant besvär av fogarna när jag rör mig oförsiktigt eller en blixtrande smärta i ena skinkan när jag reser mig (och gör lite andra blandade rörelser).

För tillfället gör jag ett försök att inte ha foglossningsbältet och testar om fogarna håller ihop ändå och smärtan släpper i skinkan.

Kombinerat med absurt mycket att göra på jobbet och en halsinfektion så har detta bidragit till ett ganska dassigt humör i veckan...

The joys of parenthood...

Adrian har ju som sagt varit lite förkyld nyligen och det var ju då inte helt oväntat att nattsömnen skulle störas. Eftersom föräldrarna i den här familjen är så trötta mitt i natten så accepterade vi att Adrian sov hos oss från 3-tiden eller vad nu klockan var när han kom in. Problemet är ju nu att han fortsatt med det efter tillfrisknandet.

Igår bestämde jag mig för att det nu var dags att köra avvänjning igen... Så inatt när Adrian kom in så sa jag att "Nej - du får sova i din säng, vännen". Han accepterade det utan problem men ville ju givetvis ha sällskap. Så jag följde med och låg hos honom tills han somnade. Här gjorde jag en mycket taktisk miss - jag låg med rumpan mot väggen. Jag blev därför ordentligt kall om ändalykten. När Adrian sen somnat ordentligt och jag gick tillbaka till min egen säng så kunde jag inte somna för att jag frös om rumpan... ;)

Nåväl - jag somnade ju om så småningom och Adrian sov till strax innan 6 eller så (tror jag). Så nu gäller det att behålla orken för att köra vidare på återbördandet till barnets säng framöver. ;)

Magbild 29+6

Som jag konstaterat förut så hör det lite till att man visar upp sin mage när man bloggar som gravid.

Magen med Mini2012 i vecka 29+6



Och om man bara jämför bildmaterial så är inte skillnaden jättestor mot förra gången, men det är lite svårt att avgöra...

Den största skillnaden tycker jag egentligen är omgivningens reaktioner - förra graviditeten så sa "alla" att jag var så liten och när jag kommit fram till beräknat datum så var många förvånade över att jag faktiskt var på sluttampen. Den här gången upplever jag att jag får fler kommentarer om att jag börjar bli stor (av varierande artighetsgrad... ;) ).

Slö, slapp och allmänt dåsig... ;)

Den här helgen har gått i lathetens tecken - förutom då att vi bjudit in grannfamiljen på middag igår kväll. Men i övrigt har vi tagit det väldigt lugnt. Det är den hastighet som funkar för mig nuförtiden...

Gårdagens bjudmat bestod i Ugnsbakad lax på saltbädd, potatismos och romsås. Mycket uppskattat även om en av gästerna föredrog Adrians leksaker framför maten och sen när det var avdukat kom på att han nog var lite hungrig trots allt... ;)

(Och för er uppmärksamma läsare så var det ungefär samma mat som bjöds på den här helgen som vi festade loss på förra helgen - och det berodde helt enkelt på att extrapriset på färsk hel laxfilé höll i sig så vi köpte en till ;) ).

Även om det är lite jobb att skala närmare 2 kg potatis för att det ska räcka till 8 personer så är det värt det flera gånger om när det blir så gott! Nu hade jag lite blomkål kvar som jag blandade i också och det ger lite annan touch på moset. Supergott och speciellt den gästande 2,5-åringen visade stor uppskattning. :) Dessutom hjälpte Adrian till att vispa moset med elvispen - han vill gärna hjälpa till i köket men jag tycker ofta att det är lite för mycket stress kopplat till det med vassa knivar och varma plattor. Nu fick han dock hjälpa till med elvispen och det var väldigt uppskattat! (Likaså när det det körs stavmixer, matberedare, degblandare och annat som involverar knappar... ;) )

Imorgon är det måndag och jobb igen - men den här veckan blir lite speciell och det blir sannolikt bara en dag på kontoret - sysselsätter mig med lite andra grejer, bl.a. ska jag företräda jobbet på aktivitet a la "jobbmässa". Ser framemot det för det brukar innebära en chans att träffa kursare från utbildningen och före detta arbetskamrater.

Och över nästa helg drar jag iväg på jobbgrejer söderöver fredag och måndag och passar på att hälsa på vänner däremellan.

Det gäller att ta det lugnt eller? ;)

29+4

Helt ofattbart att det redan gått 4 veckor sedan jag var hos barnmorskan sist - idag var det hursomhelst dags igen. Värdena såg bra ut och jag mår mestadels bra. Men gårdagen var tung med sömnbrist från Adrians nattliga äventyr under helgen och flera frustrerande småsaker som inte gick så bra på jobbet... Mötte grannen på väg hem från tåget som såg att jag inte var på topp och bjöd in oss på kvällsmat i form av ugnspannkaka - fruktansvärt välkommet att slippa den delen av gårdagskvällen.

Nu har jag bjudit igen så på lördag ska vi testa på att ha en tvåbarnsfamilj på middag... det går säkert bra - eller vad tror ni? ;)

Tillbaka till barnmorskekontrollen - värdena såg som sagt bra ut men om både den här mätningen av livmodern och den som hon gjorde förra gången stämmer så har magen vuxit på sig ganska bra... ;) Jag börjar ju känna mig ganska rund så det är väl som det ska vara.

Har ju som bekant hittat journalen från förra graviditeten och jämför friskt uppgifterna. Generellt är det ganska lika - den här bebisen verkar ha något långsammare hjärtljud men i övrigt så verkar diverse mätdata vara likvärdiga.

Funderar på en liten vadslagningspool om kön, vikt, längd och givetvis när bebisen tänker titta fram... återkommer om detta... ;)