Juletider!

Så börjar då julen närma sig på allvar och den bästa julklappen har Adrian redan delat ut senaste veckan. Det är väl bara att hoppas att det håller i sig... Ungen sover plötsligt till halv sju på morgonen, efter att ha gått upp/vaknat vid 05 sen begynnelsen (det är ju så det känns ialla fall) så har man nu plötsligt möjlighet att faktiskt sova ut på nätterna utan att behöva gå och lägga sig kl 20.

Jag känner generellt att jag har bättre tolerans för diverse bus som Adrian hittar på och diverse ovanor hos M... ;) Efter att bara ha fått sova ordentligt några nätter i rad. Fascinerande, eller hur?

Julledigt blir det dock inte så himla mycket med här i familjen. Eller jo, M har semester i 3 veckor och Adrian får därför vara hemma med pappa. Men jag jonglerar fortfarande två jobb och därför jobbar jag fullt ös på gamla jobbet fram till 30/12 och sen fullt ös på nya jobbet från 3/1. Men nuvarande chefen tyckte nog lite synd om mig och la mig schemaledig över julhelgen. Så lite ledigt blir det - dessutom utan att det kostar semesterdagar. Så jag är glad för det lilla. Sen att alla förväntar sig att jag kommer som någon slags frälsare och fixar allt som ska fixas vecka 1... oh well - jag får väl ta hand om allt så fort det går...

Kram på er! Jag lovar att försöka lägga upp lite bilder från senaste månaderna innan jul!

BF!

Nu har vi lånat ut sonen till farmor och farfar, så ikväll är det restaurangbesök för de här BF-firande föräldrarna som gäller! :)

Imorse var vi på BVC för 18-månaderskontrollen och Adrian fick "typ" godkänt... ;) Det är det där med talet - ca 8-10 ord som folk utanför familjen förstår brukar de kunna klämma ur sig i den här åldern. Adrian når inte riktigt upp till det antalet, han föredrar kroppsspråket för att förklara vad han vill. I övrigt visade han upp ungefär de färdigheter man förväntar sig hos någon i hans ålder. Han går stadigt utan stöd, klättrar på saker, förstår mycket av det man säger till honom, kan följa uppmaningar och stapla klossar på varandra (något som inte föräldrarna trodde att han kunde), det var säkert lite andra grejer också men det var ett axplock.

Sen var det ju också dags för vaccination... Inte lika roligt... Det känns sådär att hålla fast honom - det är dessutom inte så lätt. Han börjar bli stark den lilla rackaren.

Han vägdes och mättes också, vägningen visade på ca 12,5 kg och mätningen på 84,5 cm. Det sistnämnda kan nog dock vara lite tveksamt för han uppskattade inte alls att ligga på ner och bli mätt.

Nu ska jag byta lite kläder och så vidare för att komma mig iväg till kvällens middag!

Sena kvällar - tidiga morgnar...

Förra veckan hade jag kvällspass på jobbet... dvs var hemma vid 23-tiden. Det är sådär roligt med en unge som vaknar vid 05 (jäkla tjat om den där ungens sovrutiner...). Speciellt när han började kräkas när jag kom hem en av kvällarna och sen sov jag sittandes med honom i soffan... Vid 4-snåret la jag in honom i spjälsängen och kröp i säng själv. Det var lite tungt att jobba till 22 dagen efter sen.

Den här veckan åker jag i stället till huvudstaden 3 dagar, så då blir det upp tidigt... ska försöka att komma i säng i vettig tid idag så att jag kan vara tillräckligt vaken när det är dags för avfärd imorgon.

Vi fick våra första "bannor" från dagis idag... Kanske skulle han ha något lite varmare och mindre halt på fötterna än gummistövlar... Jo, speciellt det där med halkandet håller jag väl med om... Vidare har vi bokat tid för utvecklingssamtal - så då behöver vi barnvakt... ;)

KRAM

Smolket i glädjebägaren...

Som bekant har vår lille krabat inte visat något som helst intresse att sova till en vad föräldrarna anser rimlig morgontid, utan vaknar oftast vid 5-snåret.

Imorse var det dock lite annorlunda - 7:15 vaknade han och gjorde sin önskan att komma ur spjälsängen känd. Gissa om föräldrarna var lite förvånade att den vanligtvis så tillförlitliga väckarklockan inte fungerat...

Men som ni kanske förstår av rubriken så var det inte bara bra att unge herrn sovit så länge. Anledningen är med största sannolikhet febern han vaknade med... :( Så idag blev det hemmatid för Adrian. Han har varit oförskämt pigg trots febern men man räknar ju liksom med att han ska däcka närsomhelst... Eftersom han sov två timmar längre än vanligt inatt så var han dock inte så intresserad av att somna vid 12 som vanligt mitt på dagen utan slocknade inte förrän vid 13-tiden...

Snöstorm!

Så har det då hänt i år också - första snön! Och i år kom den med besked. Jag tror vi fick åtminstone 20 centimeter snö igår. Det är så där att gå med barnvagn i sånt väder kan jag säga...

Adrian var lite fundersam över vad allt det där vita var... Men satt då ganska lugnt i vagnen i alla fall så jag slapp bråka om att han skulle vara kvar i vagnen.

Igår var ju simskoledag och eftersom jag hämtade Adrian innan de gick ut på eftermiddagen på dagis så hade han ordentligt med energi kvar till simmet. Han var så himla duktig!!! Plaskade ordentligt med fötterna och ville äntligen för den här terminen testa vattenrutschkanan igen och igen... Han visade tydligt att han ville åka flera gånger genom att nästan kasta sig däråt och plaska med fötterna. Han börjar också bli riktigt flink på att ta sig upp ur bassängen. Mamman är så stolt! :)

Idag ska vi snart försöka ta oss till dagis i en massa snö som börjar smälta... ser framemot den här promenaden... eller inte... ;)

Sådan mor sådan son?

Det förekommer lite elaka rykten från mina föräldrar om att jag när jag var liten och inte fick som jag ville la mig ner och bankade huvudet i golvet... Döm om min förvåning när Adrian gjorde detsamma häromdagen... ;) Och dålig förälder som jag är så började jag skratta. :P Han insåg dock ganska fort att det gjorde ont och det var nog bara två dunk. Men sen har det hänt igen... och igen... ;)

Vidare så har Adrian bland annat på simskolan visat att det är vissa saker han inte vill göra. Så jag frågade siminstruktören om det var något jag skulle propsa på eller om det bara är att låta det bero. Det handlar framförallt om att klättra upp på en sån där flytmatta och sen ta sig ner i vattnet från den igen. Siminstruktören svarade bara att det brukar vara de försiktiga barnen med stort kontrollbehov som beter sig på det sättet och att det inte spelar någon roll för simmandets skull. Adrian övar på att hoppa från kanten istället - för den ligger ju i alla fall still... :)

Så han kanske är lite lik mig ändå... även om det inte syns på de yttre detaljerna... :)

Imponerad

Adrian pratar ju som sagt inte så mycket men förstår uppenbarligen desto mer. Idag berömde dagisfröken honom för hur duktig han är på att lyfta rumpan vid blöjbyte - och det har jag också noterat hemma. Om man vänligt ber honom att lyfta på rumpan så gör han det! :) Dagisfröken kommenterade också hur duktig han är på att klappa händerna åt sig själv när han tycker att han gör något bra... ;)

Idag var det ytterligare en sak som imponerade på den här mamman. När jag skulle duka fram för kvällsmaten så fick Adrian tag på en av knivarna från barnbesticksetet jag köpte på IKEA för ett tag sen. Han har bara fått använda skedarna och gafflarna innan men "Jaja" tänkte jag "han kan väl få ha den en stund". Adrian visste dock exakt vad den skulle användas till - han försökte (med varierande resultat) skära köttfärsbiffarna och potatismoset i mindre bitar! :)

Inte så badglad

Eftersom förkylningen gett med sig och Adrian i stort sett orkat med dagis så var det åter dags för babysim (eller egentligen småbarnssimskola - men det är ju så besvärligt att säga/skriva...) Adrian verkade med på noterna och ganska nöjd med att jag utlovade bad...

Men... så hände det något i duschen - jag tror att Adrian tappade duschmunstycket och sprayades därför underifrån med vatten (eftersom munstycket så att säga hamnade på rygg). Efter det dalade humöret drastiskt - det vände uppåt lite igen när vi klev i poolen men när Adrian fick syn på den äldre mannen som filmade vår gästinstruktör för hennes diplomering var det kört igen.

Han har nog aldrig varit så ynklig i bassängen - skulle bara klänga på mig. Den enda övningen han gick med på var att hoppa från kanten - så det gjorde vi i ca 20 minuter... ;)

I efterhand inser jag att han nog dessutom var lite hungrig. Dagisfröken sa att han ätit mycket de senaste dagarna så han kanske försöker ta igen all näring han inte fick i sig när han var sjuk... Så nu vet jag att det kanske är bra att ge ett mellanmål strax innan simmet trots att han äter mellis bara en liten stund innan jag hämtar honom på dagis.

Fullt ös - medvetslös...

Ja så känns det lite idag. En relativt kort men intensiv arbetsdag följt av hämtning på dagis och en ganska trött unge. Under promenaden hem somnade Adrian i vagnen - och det var nog lika bra för då fick jag möjlighet att börja med maten när vi kom hem. Men Adrian var så att säga inte på sitt soligaste humör när han vaknade. Lite förrätt i form av kex och vatten och lite Rorri på TVn så fixade det dock till sig och maten kunde bli färdiglagad.

Dagisvistelsen hade väl börjat så där idag och inte så konstigt med tanke på att det var mer än en vecka sen han var där sist och att det dessutom var fotografering idag. Men till slut när saker lugnat ner sig hade det gått ganska bra.

Vantar är ju en sån där grej som inte är så himla populär alltid men som i alla fall Adrian ändå förstår vitsen med verkar det som. Innan minusgraderna slog till köpte jag på mig tunna tumvantar (av den "magiska modellen") och de hann inte mer än innanför dörren på dagis så hade de försvunnit - först ett par, sen ett par till fast då dök en vante upp från första paret. Och nu har den andra vanten kommit till rätta av det första paret men det andra paret är fortfarande på vift... trots att jag är ganska duktig på att märka upp grejerna...  *suck*

En glädjande del av dagen var dock att Adrian sov i ett sträck från 20 till 06 igen! Hela den här sjukveckan har han vaknat minst en gång på natten och återgått till att vakna vid 05 - så 06 kändes som sovmorgon! (Även om jag var tvungen att gå upp tidigare än så för att komma iväg till jobbet i tid... ;) )

Spännande tider

(Jag tänker hoppa över det här med att det var så himla länge sedan jag skrev... bara så ni vet...)

Vi börjar med dagis - det går nu riktigt bra. Det är uppenbart så att Adrian är mer ledsen över att vi går än över att han ska vara kvar på dagis. Känns skönt! Precis som när man kommer och ska hämta på eftermiddagen och ser honom förnöjt traska omkring i sandlådan. :)

Den senaste veckan har det dock inte varit något dagis alls för vi har varit sjuka familjen. Någon elak liten förkylningsbacill hittade hem till oss och däckade speciellt mig och Adrian. Och även om vi fortfarande hostar och snorar lite så är vi mycket friskare än förra helgen.

Jag har fått nytt jobb - igen... och dum som jag är ska jag återgå till att pendla. Jag stannar kvar inom samma företag men har fått ett jobb i den centrala organisationen.

Och nu kom jag på att jag lovat att ringa ett samtal...

Att utnyttja tiden...

Som sagt har jag fått mig lite semester. Det började väldigt bra med besök av min kära mamma. Nu har dock situationen ändrats... Mamma har åkt hem och jag har inte en utan två sjuklingar att ta hand om... Och det är den stora som är mest ynklig. :P

Imorgon är planen att jag ska träffa några tjejkompisar efter simmet - frågan är om det blir något sim och om den stora sjuklingen är tillräckligt osjuk för att ta hand om den lilla sjuklingen själv...

Idag har det dock varit fullt upp. Jag och Adrian tog en promenad till banken och ÖoB, på första stället lämnade vi in lite pengar och på andra stället gick det åt lite pengar... Sen när vi kom hem så lekte vi lite med de likaledes snoriga grannbarnen. Det är lite häftigt att se att flickan som är i princip lika gammal som Adrian är så mycket större.

Dagen avslutades med ett besök på Willys där Adrian lyckades få tag på en glasburk med barnmat och slängde den i golvet... Överraskande nog gick den sönder... *suck* sista gången som han får springa omkring i affären - oavsett hur mycket gnäll det är över att sitta i vagnen.

Idag anlände också namnlapparna jag beställt för att märka Adrians kläder med - jättefina! Så nu ska här märkas! :)

KRAM

Äntligen lite ledigt...

Eftersom jag började jobba i maj så kändes det inte så lyckat att ta semester under sommaren - men nu när september anlänt med vackert höstväder (iallafall de senaste dagarna) så har jag fått ut lite semesterdagar.

Det känns skönt att vara hemma och få ta tag i lite saker istället för bara vara hemma och sova som det känns vissa dagar.

I dagarna har jag också skrivit på kontraktet för nya tjänsten här i Uppsala istället - känns skönt att få det på papper. :)

Men hur kan hon lugnt sitta och blogga - var i hela friden är det lilla yrvädret? Jo - vi har påbörjat (och är väl nästan klara med) inskolning på dagis. Så idag snikar vi åt oss lite dagistid trots att jag är hemma och det blir nog likadant några timmar imorgon och även onsdag nästa vecka. Det verkar som om Adrian trivs på dagis även om han gråter ganska högljutt när vi säger hejdå på morgonen. När M hämtat honom på eftermiddagarna har han iallafall sett glad ut tills han får syn på pappa... ;)

Det blir svårt att berätta allt som hänt med Adrian över sommaren så jag får väl försöka ta det undan för undan när jag kommer på det. Nu senast är att han fått en massa tänder - 14 tänder är det nu för lilleman - och han vet vad de ska användas till, eller han tror iallafall att han vet. Både mamma och pappa är tydligen förväxta tuggben...

Ha det så bra så ska jag försöka skriva lite tidigare än om några månader igen...

Nya spännande upplevelser

Sommarvärmen gör att man nästan smälter och rinner bort... Så vi har införskaffat en plaskpool åt unge herrn att ha på balkongen, vi får väl se hur länge det dröjer tills han hittar tömningsventilen i botten och dränker grannens uteplats under balkongen... :P Om nu allt vatten hittar ner nu när vi glasat in balkongen och allt.

Vi tog oss iväg och beställde rullgardiner till Adrians rum häromdagen, på grund av de lite lustiga måtten som behövs så blir det så mycket snyggare med måttbeställda - vilket gör att vi får vänta ett litet tag på leverans. Men hoppet har inte övergivit mig - imorse fick vi sovmorgon! Adrian vaknade inte förrän strax innan klockan 6... ;)

Eftersom dagen verkade bli så där väldigt varm idag också så bestämde vi oss för att åka ut till Adrians farföräldrar på landet - där kan man iaf gå på gräsmattan och mysa i skuggan... :) Adrian traskade glatt ut barfota på gräsmattan med pappa sin och jag sa lite oroligt att han kanske borde ha sandaler på sig med tanke på hur mycket klöverblommor det var i gräsmattan (och alla de sticksiga insekter som kan tänkas sitta där...) Pappan höll med men vi gjorde inte något åt saken just då. Ungefär fem minuter senare trampar pappan på en humla... :P Tur att det inte var Adrian iaf...

Vi gjorde även ett nytt försök med sjöbad för Adrians del - lite roligare den här gången, men fortfarande lite obehagligt svalt i vattnet. Strandkanten och gruset var mycket roligare. :) Eftersom det är gångavstånd till badplatsen så gick jag dit med Adrian i famnen - när vi gick tillbaka var stackaren helt utpumpad och somnade med huvudet mot min axel. Ganska mysigt måste jag säga. :)

I den mycket behagligt svala källaren ägnade vi oss även åt lite inomhuslek - Brio järnväg! Jag erkänner villigt att det var jag som hade roligast! :D

Sommartider

Eftersom jag precis börjat jobba blir det inte så mycket till semester för mig den här sommaren, men å andra sidan så jobbar jag bara 25 timmar i veckan vilket gör att jag har ganska mycket ledig tid ändå. Nu är jag till exempel ledig fre-sön, så jag känner att jag hinner njuta av sommarvädret ändå.

Sonen har sitt alldeles egna sätt att bäst utnyttja soltimmarna - han vaknar kl 04 nuförtiden... *pust* Den tålmodiga pappan får då gå upp och umgås med det morgonpigga monstret eftersom jag relativt ofta jobbar sent och i princip nyss somnat när Adrian vaknar.

Att Adrian vaknar så himla tidigt gör också att han inte längre sover en gång mitt på dagen utan som exempel idag somnade han 8:15 igen och sover fortfarande nu när klockan är 9:45. Sen kommer han sannolikt att slockna en stund på eftermiddagen också... Inte optimalt tycker föräldrarna...

Vi försöker komma på hur vi ska komma ur den här onda cirkeln - första steget är att skaffa rullgardiner till Adrians rum så att det blir lite mörkare där inne trots solens tidiga uppgång - förhoppningen är att det ska "lura" honom att sova lite längre.

I övrigt så har den lilla busungen börjat klättra på saker - han tar sig gärna upp på stolar och ställer sig upp. Detta är speciellt olämpligt i stolar som snurrar eller gungar... Något han förhoppningsvis inser när han vält dessa ett par gånger. Hittills har han bara vält en gång så det lär han väl inte dra någon lärdom av... :P

Finsmakare

Idag gjorde vi första seriösa försöket att bjuda unge herrn på sushi - succé! :) Nu äter han ju i och för sig det mesta men det var ändå kul att se att han kunde tänka sig mammas favoritmat också.

Det var även premiär för stranden idag - första besöket på badplatsen vid Skarholmen i södra delarna av staden. Premiär både för mig och Adrian kan väl tilläggas. Det gick bra även om Adrian inte var så där överdrivet imponerad av att bada ute... är man van vid att bada i 34-gradigt vatten så var det väl lite sådär med 20 eller vad det kan ha varit. Att sitta i strandkanten och ösa grus var dock en höjdare :).

Så man kan väl i framtiden tänka sig pappa och Adrian i skuggan (av ett parasoll?) i strandkanten och mamma får plaska själv i vattnet? ;)

Färden till badplatsen gick idag per buss - resan dit gick utmärkt. Vi blev visserligen 3 barnvagnar men det får ju plats utan större problem. På vägen hem blev det 6 barnvagnar och dessutom fullt av folk som skulle hem efter jobbet och liknande... Sådär behagligt i bussen. Knökfullt, varmt och svettigt... Men då har vi erfarenhet av det också. :)

Riv av mot den tandade kanten... ;)

Adrian har i veckan lärt sig räcka ut tungan - på frågan "Var är tungan?" svarar han med att räcka ut tungan och flina lite :).

När jag var liten - eller så stor att det inte längre var sött att räcka ut tungan så hotade far min med att riva av den mot den tandade kanten... ;)

På tal om tänder så upptäckte vi (=jag) en ny tand hos det lilla trollet! Helt otroligt! Alla andra tänder har kommit i samband med förkylningar eller annat otyg - den här gången har vi bara noterat att han dreglat lite mer än vanligt och kanske fyllt lite fler blöjor än vad vi varit vana vid. Och så får man plötsligt syn på en liten vit bissing!

Andra stora grejer den här veckan: Jag har fått nytt jobb! Igen! Samma arbetsgivare men i Uppsala istället! Byte av arbetsplats sker i september! :) Lite väl många utropstecken kanske - men jag är ganska exalterad över det hela - ska bli så skönt att veta att pendlandet har ett slut. :)

Skor till lilleman!

När nu unge herrn började gå på allvar (och mer allvar blir det dag för dag) så måste han ju ha ett par skor. Sofie och Adrian var således och sko-shoppade och döm om min förvåning när butiksdamen upplyste mig om att det var ganska utplockat bland de småttigaste barnskorna... Men hallå - barn börjar gå året runt - det kan väl då vara vettigt att försöka ha lager på såna småttingskor? Hursomhelst blidde det ett par sandaler och inte vilka sandaler som helst - Adrians första skor är ett par Ecco-sandaler! :)

Var tar tiden vägen?

Nu jobbar jag som bekant igen och plötsligt försvinner så mycket tid... ;) Nu jobbar jag bara 25 timmar i veckan så det är ändå ganska mycket tid hemma, men minst 3 timmar om dagen försvinner ju som pendlingstid. Inte jätteroligt, men jobbet och arbetskamraterna känns i alla fall bra.

Här hemma händer det ju givetvis också saker när jag nu är borta på dagarna - i veckan filurade Adrian ut att det faktiskt går att ta sig fram på två ben och att det faktiskt är ett ganska bra sätt att ta sig fram. För varje timme som går på dagarna så tar han några steg till och går nu ganska stadigt. :) Det som är lite komiskt är att M gissade när Adrian skulle börja gå, 2 veckor efter 1-årsdagen... och det blev det ganska precis. ;)

Troligtvis är det utvecklingshoppet med gåendet som gjort att unge herrn sovit ganska oroligt på nätterna på sistone. Inatt var det dock ett specialfall - Adrian vaknade vid halv ett-tiden och grät otröstligt. Inte förrän han fått lite vatten och varit ute och promenerat lite så kunde han somna om (och sova till 06 ungefär).

Natten till igår var ett riktigt lågvattenmärke för oss - vi var och käkade middag hos en av M:s vänner och kom inte därifrån förrän närmare 23, så framåt midnatt somnade vi. Och sen vaknade Adrian väl vid 3-4-tiden någon gång, somnade om och sen pigg som en lärka vid 6-tiden. Sofie var alltså inte på sitt allra soligaste humör igår... Något som bland annat Adrians mormor råkade ut för... Förlåt...

Ombytta roller

Adrian anpassade sig väldigt fort till byte av hemmaförälder - nu är ungen sjukt pappig istället... ;)

De senaste dagarna har han så sakteliga börjat ta enstaka steg utan stöd - så snart drar han iväg!

Så jag har alltså börjat jobba igen: nytt jobb, nya arbetskamrater och hela köret. Det känns dock väldigt bra även om det är lite pendlande.

Jag trodde nog att jag skulle ha mer att säga idag - men jag har verkligen inte det... konstigt sånt där.

Hipp Hipp Hurra!

Igår firade vi ettåring här! Helt otroligt! Ett helt år har gått sedan de där timmarna på Akkis... Det kunde man inte tro att det skulle gå så fort - trots att det är vad alla säger... ;)

Eftersom jag dessutom började mitt nya jobb i måndags så har det varit en omtumlande vecka - korvstoppning med introduktion mån-ons och sen partyförberedelser och familjebesök.

Det var väl ungefär vad jag orkar blogga om just nu - förhoppningsvis har jag lite mer ork att sätta mig och ordbajsa imorgon. :) Kram på er!

Lättnad!

Igår började Adrian ställa sig upp igen och kunde även tänka sig att gå några steg hållandes föräldrarnas händer. Så skönt! Nu måste man ju dock återgå till den fullständiga barnsäkringen av hemmet igen... ;) Idag åkte hällskyddet på plats och nästa projekt är att få in återvinningskärlen i förrådet så att unge herrn inte kommer åt att plocka upp glasburkar och flaskor hela tiden... Bättre leksaker finns det ju.

I veckan har det firats födelsedag här - och om några veckor är det dags igen. Då blir lillplutten 1 år! Helt otroligt att det gått ett år redan! Då ska vi ha 30-års-kalas - eller 1+29-års-kalas om man ska vara kinkig... ;)

Sjukvården...

Adrian stukade ju sin fot (det är fortfarande det som är teorin) för ca en och en halv vecka sen. Hos läkaren på Närakuten fick jag beskedet att ca 1-2 veckor kan man räkna med för återhämtning. Jaha? Nu har det som sagt gått nästan hela den tiden och lillplutten vill fortfarande inte stödja på foten. Så då sätter man sig och försöker ringa runt för att få lite hjälp och kanske framförallt information!

Efter 5 samtal (BVC, BVC, Spec-BVC, Barnakuten (inget svar), BVC) så fick jag äntligen hjälp! Vår suveräna BVC-sköterska lyssnade och tänkte och bestämde sig för att ringa till barnsjukgymnasten och höra efter och sen ringa tillbaka till oss. Och beskedet vi fick var att det kan ta upp till 3 veckor innan så små barn stödjer på foten igen och har de inte börjat stödja på den på en månad måste man titta över det igen.

Suveränt! Då är det inget konstigt att han kryper som en oljad blixt men vägrar ställa sig upp. Det är liksom mest den informationen man vill ha - och så lite hur man ska förhålla sig själv.

Så nu är den här mamman lite lättad och frustrationen över sjukvården har dämpats något.

Ajajaj...

Man börjar ju fundera på sin lämplighet som förälder när enda tillfällena det händer något riktigt oroande i olycksväg så är det när man är ensam med barnet och pappan inte kan komma hem på några minuter... I helgen var det dags igen - Adrian verkar på något sätt ha stukat foten. Vår teori för tillfället är att han kanske fastnade med foten under soffan när han ramlade. För allt jag såg var att han stod vid soffan och sedan ramlade och var så fruktansvärt ledsen att han inte kunde lugna ner sig på en väldigt lång stund.

Så jag fick tillfälle att ytterligare utvärdera sjukvården här i stan - vi var på Närakuten på inrådan av 1177 och därifrån skickades vi sen vidare till röntgen på sjukhuset för att kontrollera att det inte var något brutet. Och det var det tack och lov inte så vi fick vackert gå hem igen.

Efterverkningarna av fallet har ju då varit att lillplutten inte alls velat stödja på foten vilket gjorde att han inte ens kröp i två dagar. Nu kryper han igen och kan med nöd och näppe stödja lite grann på foten. Det verkar inte som att det gör lika katastrofalt ont när han sätter i foten längre och det är ju skönt.

Att Adrian inte kunnat ta sig fram själv har inneburit att han fått vara i famnen väldigt mycket eftersom han annars bara suttit på golvet och gråtit. Man får inte så himla mycket gjort med 10 kg småbarn i famnen kan jag säga... :P

Självklart inte...

Det gick ju givetvis inte att sova två hela nätter i rad, men man får väl vara glad för att det finns potential i alla fall. Nu är jag desto gladare att Adrian somnade i sin egen säng för middagsluren! Det har vi inte varit så bortskämda med kan jag säga.

Så nu laddar Adrian batterierna inför besök av morbror P och tant S som kommer om en liten stund. Jag ska därför ställa mig och göra lite tzatziki som tillbehör till färsbiffarna och rostade rotsakerna som det blir till lunch. Smaskens! :)

Bruce rocks!

Jag och plutten är ensamma hemma då pappan dragit ut på äventyr. Eftersom det varit lite sisådär med nattsömnen för unge herrn på senaste tiden (även om vi haft en positiv trend) så var jag väl lite orolig över hur det skulle gå nu när jag ska ha ensam nattvakt några nätter.

Allt jag kan säga är att "Bruce rocks!"!!! Adrian har ända sedan han varit nyfödd (så gott som...) slappnat av och somnat till speciellt två låtar med Bruce Springsteen. Och vårt nattproblem har ju varit att han inte somnar om när han vaknar till på nätterna. Så jag lät Bruce spela på repeat hela natten! Och det har fungerat hittills! (I skrivande stund är klockan alldeles strax 6).

Smolket i glädjebägaren är ju dock att jag vaknade vid 5-snåret och inte kunde somna om... Typiskt! Nu kanske jag gav upp lite för tidigt, men men...

Omstrukturering

Eftersom Adrian flyttat in i det som vi tidigare använde som bibliotek/gästrum så var det ju lämpligt att flytta ut bokhyllorna och bäddsoffan osv därifrån. Bäddsoffan började vi med eftersom vi inte fick plats med Adrians säng annars. Och nu när det var dags att flytta ur honom ur spjälsängen så var det även hög tid att flytta ut bokhyllorna.

Så igår blev det äntligen slag i saken och bokhyllorna flyttade ut i vardagsrummet. Eftersom det var så vackert väder så tog jag och Adrian sen en promenad till IKEA för att komplettera med ett par extra hyllplan till våra fina Billysar :). Givetvis kom jag därifrån med ytterligare ett par grejer - man kan inte gå till IKEA och bara handla en grej... eller - jag kan inte det i alla fall.

När jag kört in mina varor i självutcheckningen så tog det plötsligt stopp i systemet och jag fick vara med om stickprovskontroll. Så nu vet jag att de gör såna. ;)

Storpojken!

Adrian är INTE så värst förtjust i det här med att sova utan någon annan intill sig... den här mamman är däremot VÄLDIGT förtjust i att sova utan någon annan intill sig. Som ni förstår kan detta ge lite meningsskiljaktigheter om var unge herrn ska sova på nätterna.

Sen ett 6-8 veckor tillbaka så sover Adrian i eget rum på nätterna - vilket bitvis gått bra, i omgångar har unge herrn sovit hela nätterna. Men så har det gått en och halv vecka ungefär och sen har Adrian blivit sjuk och inte längre kunnat komma till ro när han vaknat till.

Nu har det gått kanske 3 veckor sedan han blev frisk från senaste infektionen och fortfarande tycker han att det är helt onödigt att somna om när han vaknar till och märker att han är själv.

Nu kom det dessutom fram ytterligare en faktor - utlånaren av spjälsängen vill ha tillbaka den om en månad eller så eftersom de förra användarna ska få en kusin. Helt ok tycker vi för Adrian verkar ändå inte trivas särskilt bra i just spjälsängen. Så i natt fick han för första gången testa att sova på en madrass på golvet istället. Det verkar gå bra att somna där  i alla fall - så nu hoppas vi på att han efter ett par nätter på det sättet ska känna sig mer tillfreds så än instängd av spjälorna.

En annan sak som komplicerar det hela med insomningen är att Adrian huxflux bestämde sig för att han inte ville ha napp längre. Det var ju annars väldigt smidigt med att han slappnade av och somnade när han fick nappen. Men vi får väl vara glada att vi slipper ta stridigheterna med att avvänja honom från napp längre fram. (Egentligen var det inte så huxflux - när han var sjuk sist så var han så täppt att han inte kunde andas med nappen i munnen så då använde han den inte - och sen när han blev frisk ville han inte ha tillbaka den.)

Glad påsk!

Ett år!

I ett år har vi bott i nya lägenheten nu! Wow! Det innebär också att det bara är 1,5 månad tills lillplutten blir 1 år!

Det betyder också att det bara är några veckor tills jag fyller år... ;) (även om Adrians ettårsdag är mer intressant så får man väl inte glömma bort mig helt?)

Eftersom jag i år fyller 29 och Adrian alltså blir 1 så tänkte jag mig att vi ska ha 30-årskalas på Adrians 1-årsdag. Så ni som läser det här och känner er manade är väldigt välkomna! :) Mer detaljer kommer senare och om ni är väldigt intresserade får ni gärna höra av er!

Tandläkare

Det var ju ingen större överraskning att Adrian skulle sätta sig på tvären när en vilt främmande person skulle in i munnen och peta... men men, allt som allt tyckte jag ändå att det gick ganska bra. Kanske framförallt för att tandläkaren kom med lugnande besked - det såg förhållandevis bra ut och det som gjorde att det kom så mycket blod var att den där skinnslamsan bakom överläppen gick av.

Och eftersom Adrian verkar vara sig själv fortfarande så verkar inte huvudet ha blivit alltför omskakat heller.

Nåväl - tillbaks till diskbaljan nu... :/

Det kom bloooood!

Idag hade vi första riktigt läskiga incidenten med unge herrn... När vi var på affären så var jag inte tillräckligt uppmärksam och han ramlade ur vagnen... eller snarare dök ur vagnen.

Resultatet blev en fläskläpp och en hel del blod... Risken är att han flyttade framtänderna lite också. Rådet från 1177 var att ta kontakt med tandläkare på måndag för att kolla över det hela.

Nu är det helt klart sele som gäller i vagnen. Vi har inte upplevt att han försökt att ta sig ur vagnen på det sättet innan och det känns verkligen inte bra att det behövdes en dykning för att jag skulle fatta att selen finns där för en anledning...

Variation i tillvaron

Jobbet jag fick börjar egentligen inte förrän i maj, men min excellenta hjälp efterfrågades redan den här veckan så jag har jobbat två dagar redan den här veckan och med imorgon blir det tre.

Det känns riktigt skönt att komma hemifrån och göra en annan sorts nytta måste jag säga. Och sen är det ganska skönt att komma hem och bli omkramad av den lilla parveln. ;)

Kram på er!

Lillplutten?

Man hör att folk säger det men man förstår det inte riktigt förrän man är mitt i det - fasen vad ungar växer! Och utvecklas! Fortsätter de med det för all framtid?

Sambon var med Adrian på 10-månaderskontroll i veckan - TIO månader!!! Det är tvåsiffrigt! Nästan ett år! Hur gick det till? Hursomhelst växer tydligen sonen som han ska - hela 75,5 cm lång och 9,8 kg tung.

Han har således halkat ner ett snäpp till genomsnittskurvan på vikten och fortsätter sin resa längs en halv standardavvikelse över genomsnittet på längdkurvan. Det verkar vara så det är i den här åldern - de börjar röra på sig mer och gör då av med mer energi och halkar ner lite på viktkurvan. Men om det är så - varför är inte genomsnittskurvan sån då? Mycket underligt tycker jag.

Rör på sig gör hursomhelst unge herrn nu, han kryper fort som en vessla emellanåt - men det som är favoritsättet att ta sig fram är att gå hållandes någons händer - företrädesvis någon av föräldrarnas. Detta blir lite kämpigt för ryggen kan jag säga. Men det är ju kul att han vill röra på sig - det är väl lika bra att uppmuntra det från början? ;)

Förändring!

Woohoo! En vecka i förändringens tecken! Äntligen! Eller vänta lite nu - saker förändras ju numera hela tiden i den här familjen. Saker och ting är liksom inte "status quo" med en liten en. MEN nu har det hänt andra typer av grejer...

Våren börjar visa upp sig! +10 och strålande solsken idag! Mycket trevligt.

Och veckans första och bästa förändring:
Jag har fått jobb!!! Yay! Grattis till mig! :)

Buzzador

Jag har anmält mig till ett lite annorlunda marknadsundersökningsföretag - Buzzador. Det går ut på att man får prover på olika produkter eller tjänster som man testar och sen delar med sig av till sina vänner och bekanta. Det handlar alltså om att marknadsföring enligt "mun-till-mun-metoden". ;)

Den första kampanjen jag kom med i var att testa Lovefilm - filmuthyrning per post. Och jag måste säga att jag gillar konceptet. För min del har det funkat smidigt och jag är mycket nöjd. Om någon av er vill testa 4 filmer utan kostnad kan ni använda följande presentkod: FILM1002 på www.lovefilm.se

Om någon annan är intresserad av att gå med i Buzzador så får ni gärna höra av er till mig så att jag kan värva er - så får jag lite bonuspoäng. ;) Läs mer på www.buzzador.com.

Nästa kampanj för min del är barnmat - passar bra för kommande träff med BVC-gruppen :).

Snö!

Vi tänkte att även om inte Adrian kommer att komma ihåg att hans första vinter var vit så borde vi ändå introducera vinterlekar. Så vi tog en tur ut till farföräldrarna för att leka i deras snömassor. På vägen dit införskaffades en pulka - en chockrosa. Ändå ganska snygg för att vara rosa ;). Sen bar det ut i snön instoppad i overall och det ena med det fjärde.

Adrian var inte så fruktansvärt imponerad av upplevelsen att åka pulka. Men när vi slutat att åka utför slänten och bara drog omkring honom på garageuppfarten så somnade han strax... ;) Eftersom det var en babypulka så satt han ju ganska säkert ändå men hängde lite slött över kanten...

Vi gjorde ett nytt försök på eftermiddagen med precis samma resultat - Adrian sovande i pulkan. Men då åkte en snowracer fram ur gömmorna och föräldrarna började roa sig istället medan farmor gick omkring med en sovande sonson i snösläden istället... ;)

På grund av den ganska djupa snön även i nedförsluten så gick det inte med någon faslig fart och man behövde inte hjälpa till så himla mycket för att lyckas med en kullerbytta över ratten när det tog stopp (något som pappan testade...)

Idag är det dop som gäller - en av bebiskompisarna ska döpas så vi hoppas att Adrian håller sig pigg och vaken under dopgudstjänsten och gärna håller ut tills vi ska gå hem från fikat :).

Vi har varit lite förkylda i veckan men det har nu börjat ge med sig.

Oops - vaken bebis...

Vacker vinter!

De senaste dagarna har det snöat - igen - men mellan snöfallen har det varit strålande sol och det är ju så himla fint med strålande sol och snötäcke! Fast man är ju glad att man inte pendlar för det har uppenbart inte varit så himla lätt den här vintern.

Vi börjar få in snitsen på det här som småbarnsfamilj - nu verkar Adrian vara sjuk igen. Förkylning tror vi på den här gången. Och på en annan kliar det lite i halsen... *suck*

Adrian har förresten fått eget rum - eller, vi har i alla fall flyttat in spjälsängen i ett annat rum än vårt sovrum. Sen har vi kanske inte direkt gjort i ordning så mycket mer. Men han bryr sig nog inte så himla mycket om det ännu tror vi.

Lillplutten har även börjat använda sig av sina knän lite mer när han tar sig fram. Nu kan han krypa en bit tills han tycker att det går för långsamt och han slänger sig ner på magen och ålar istället ;).

Och förutom det så är det ett himla liv på honom hela tiden... snack snack snack. Och så pekas det på allt. :)

Kräksjuka familjen...

Det började i lördags med att unge herrn uppenbarligen inte mådde så bra - men han var ändå vid förhållandevis gott mod och pigg igen morgonen efter...

Inatt börjades det för oss andra två... Skapligt dålig tajming att bli sjuka samtidigt - fast jag ligger ändå några timmar efter så kanske hinner sambon återhämta sig innan jag når botten?

Grötvägrare...

Vi sitter här vid frukostbordet och Adrian vägrar att äta sin gröt... detta har nog inte hänt sen vi kom igång med mat ordentligt... men men. han fick sig ett äpple att pilla med istället och det verkar mer populärt...

Dagens...

* skrämskott: en glödlampa flög ur takarmaturen och skrämde slag på mig.
* rekord: Adrian sov till 8:10 (visserligen var han vaken lite för mkt under natten - men ändå)
* shopping: skulle köpa babystrumpor på HM - fick förutom det med mig body, byxor och en tröja hem...
* insikt: det är visserligen jättebra att Adrian gärna äter couscous (mer lättlagade kolhydrater finns knappt) men det är ett helsike att städa upp...

 

Glödlampan efter flygturen

Härmapa :)

Lillpysen har verkligen börjat förstå att man kan göra likadant som någon annan. ;) Det märks tydligast med att klappa händerna och spela på underläppen - det tar inte lång stund innan han gör likadant. Han tycker dessutom att det är väldigt roligt. :)

För övrigt blev han i helgen en tand rikare - så nu är de fem.

Saxat...

Febern och prickarna har försvunnit och en ganska glad liten kille kikade fram igen. Men nu fick mamma till slut nog av håret som hängde ner i ögonen på lillplutten och gjorde ett försök med saxen. Jag har nu lärt mig att man har bara ett klipp på sig att få ordning på kalufsen... det är så länge som unge herrn kan tänka sig sitta still så att man inte riskerar att sticka saxen i ögonen på honom...

Så slutresultatet blev inte särskilt snyggt, men han har iaf inte håret i ögonen längre. :)

Grabben har nu också riktigt greppat konceptet med att vinka :) Det kommer nästan alltid en vinkning om man säger "hejdå" eller har honom i famnen när han får syn på ytterdörren... ;)


(För er som undrar så blev det inget med jobbet).

Riktigt trött...

Måndag idag och egentligen babysimsdag... men Adrian har verkat lite medtagen efter feberdygnen så jag bestämde mig för hans skull att stanna hemma... och nu har ungen sovit i 2,5 timme... efter att han somnade sittandes i mitt knä framför datorn.

Lite fascinerande är det allt - jag hoppas att det här är något positivt för den kommande natten och inte något som saboterar även den här nattens vila för familjen.

Jag fick nu tillfälle att krypa ihop i sängen och läsa bok - bara för nöjes skull. Så himla skönt! :)

Återhämtning

Adrian har sedan igår inte feber längre, men oj vad trött han är. Och det kan man väl förstå - han har sovit mer än vanligt nästan hela veckan och det är klart att kroppen måste återhämta sig efter nästan tre dygn med feber. Och det var sannolikt det det var - tredagarsfeber. Tydligen kan febern följas av ett rött utslag - och det har unge herrn med råge.

Som grädde på moset till tröttheten så kunde han inte sova riktigt bra inatt... vaknade gråtandes väldigt många gånger. Han var dessutom ganska svårtröstad... Så det har inte blivit så mycket sömn för någon i familjen inatt.

Nu ligger både far och son och sover lite. När jag tittade till dem senast låg Adrian och klämde åt runt pappas näsa... så kärvänligt :)

KRAM

sjukling :(

Lillpysen är sjuk - ganska mycket sjuk... Fast han har i princip "bara" hög feber så man kanske ska vara glad för det?

Men det är jobbigt att inte kunna göra så mycket mer än dosera Alvedon lite då och då...

Håll tummarna för att det ger med sig snart...

Bara lite kort...

Jag skulle ju inte skriva så mycket om jobbet - men jag måste bara berätta att jag ska på intervju i veckan! Det är ett jobb jag verkligen skulle vilja ha - så håll tummarna! :)

Ytterligare milstolpe!

Igår började Adrian dra sig upp på knäna mot soffbordet, idag kom han upp på fötterna!!! Så nu får man börja hålla ett lite mer vakande öga på honom och vara beredd på fallande bebis!

Slut på jullovet...

Så nu är jag tillbaka på bloggen! Vi har haft det väldigt bra under ledigheten - Adrian lyckades precis bli av med den seglivade förkylningen till jul och sen har vi hållit oss friska sen dess. Julafton firades här hemma hos oss och både mor- och farföräldrar var här och dessutom moster. Finfint! Att fira jul hos oss kan med stor sannolikhet komma att upprepas fler år. :) Men nästa gång får vi nog dra oss söderut till tjocka släkten. Det måste ju vara rättvist. :)

Det händer mycket på några veckor hos en snart 8 månader gammal bebis. Adrian har ju krälat runt på magen några månader, men nu har han börjat få ordning på musklerna så att han kan hålla sig uppe på alla fyra. Krypningen verkar komma närmare! :) Han kan dessutom dricka ur pipmugg själv numera - superduktig verkligen!

Och den största grejen för oss som föräldrar är att unge herrn senaste veckan visat tendenser på att sova hela natten. Ca 19:45 till 05 flera av nätterna senaste tiden! (Efter lite amning somnar han sedan om och sover till 07). Så om man nu bara kunde komma i säng lite tidigare skulle man ju faktiskt få sova ordentligt. :)

Andra grejer man börjar märka tydligt är ljuden han ger i från sig, saker som låter ungefär: "Tit-Ta!", "Ma-Ma" och emellanåt "Pa-Pa" eller "Da-Da".

Och mycket annat som jag borde skriva upp någonstans... någon gång...

Kram på er och Gott Nytt 2010!