Tiden som flytt

Vissa dagar/veckor/perioder går tiden fortare än vanligt. Den här veckan har varit sådan. Svisch sa det och så var veckan slut. Förutom att jag jobbat mina 32 timmar har jag även hunnit med simskola (som vanligt), IKEA-besök, byggande av IKEA-möbel, träff med mamma-gänget (plus några pappor) och idag allmänt röjande i förrådet.

IKEA-besöket underlättades av att vi fick sällskap av farmor och farfar som lekte med Adrian på barnavdelningen medan jag och M gick och shoppade. Målet för dagen var förvaringslösning till Adrians rum - jag hade siktat in mig på en Expedit-hylla och när vi kom dit så var den valnötsmönstrade varianten nedsatt i pris eftersom den tydligen ska utgå. Finemang! Vi ville ju ändå inte ha ytterligare vit möbel till Adrians vita rum.

Att bygga ihop hyllan med hjälp av Adrian var sedan en "intressant" upplevelse... Jag har lite för dåligt med tålamod för att bara vara pedagogisk hela tiden. Så jag gormade lite emellanåt - precis som vanligt... :P

Igår träffade vi alltså hela barnaskaran från mitt "mammagäng" - så kul att se vad som är lika och vad som är olika för dessa småttingar. Alla fem ungarna är födda inom loppet av en månad där Adrian är "yngst" (de är ju i princip lika gamla). Enda tjejen i gänget är den som pratar mest - och hon pratar mycket, hela meningar! Så himla söt! Hon är också den som först ska bli storasyskon - om bara några veckor är det dags för lillebror där. En av grabbarna ska sedan få en lillebror i maj. Lyckligtvis är det dock inte bara Adrian som får vänta på syskon... ;)

Idag har vi röjt ur förrådet lite grann - slängt en massa gamla grejer som jag nu inte riktigt förstår varför vi flyttade med alls när vi flyttade hit för nästan 2 år sedan (!!!). Men nu var separationsångesten hanterbar och grejerna åkte. :)

Dags att kura ihop sig i soffan med M och mysa med en godispåse! :)

Kluven föräldrasyn

Man blir ju som förälder väldigt glad åt diverse framsteg som barnen gör. Men ibland kan man också bli lite kluven, en del utvecklingssteg gör en mest orolig...

Adrian har till exempel blivit ganska duktig på att klättra på diverse saker och det är ju roligt att han har så mycket motorisk kontroll. Men det betyder också att han börjat inse att man kan klättra från en sak till en annan. Och att en del saker går att flytta på. Pallen vi använder vid tvättstället går till exempel även att använda för att klättra upp på TV-bänken med. Och väl där kan man ju använda knapparna på TV:n som mamma och pappa brukar använda.

På samma sätt kan stolar flyttas så att man kommer åt saker som man inte kommer åt annars... Inget står längre säkert i det här hemmet. :P

Dessutom har han tydligen filurat ut hur man öppnar vitrindörrarna till bokhyllorna... *suck*

För att inte tala om att han nu vuxit så mycket att han når upp att öppna innerdörrarna, det går alltså inte att stänga in saker längre utan att låsa dörrarna.

Missförstå mig inte - jag är huvudsakligen glad att utvecklingen går framåt i vad jag antar är normaltakt. Men man blir lite trött på att hela tiden flytta saker högre och högre upp, att säga ifrån att så där får man inte göra osv. För det verkar ju göra väldigt lite intryck i vilket fall som helst.

Det känns som om det liksom hörs att jag är helt slutkörd... För givetvis blev M sjuk i helgen så att tiden man vill använda till att hjälpas åt så att bägge får vila lite grann gick åt till M:s återhämtning och mitt hemmaroddande. Till exemepel - gissa vad jag gjorde vid 21-tiden igår kväll (lördag) när Adrian somnat...

Utflykt till soprummet!!! Kanske inte det allra roligaste man kan hitta på en lördagkväll. ;)

Småbarn = magsjuka

Vissa delar av föräldraskapet känns mindre roliga. Innan Adrian kom till oss hade jag haft två incidenter av  magsjuka som är så kämpiga att jag kommer ihåg dem. Och bara en av dem i vuxen ålder. Senaste året tror jag vi hunnit med fyra olika varianter. Anledningen att detta är ämnet för dagen är givetvis att en av varianterna pågår nu...

Vi tror att Adrian och antagligen M hade den här sjukan i slutet av förra veckan. Medan jag väntade tills igår att insjukna. Eftersom det var mycket på gång på jobbet så åkte jag ändå dit (hade nog stannat hemma om det varit ett annat läge). Nu slutade det med att jag åkte hem tidigare och satt hela vägen hem och hoppades att jag skulle hinna hem innan det var dags för nästa toabesök. Det gjorde jag lyckligtvis.

I natt var det dock lite värre - vid 01 vaknade jag första gången för att kroppen gjorde mig uppmärksam på att den ville tömmas. Sen har jag bara slumrat i omgångar. Så man är lite trött idag.

Det största problemet med det här är egentligen att förskolan inte vill att barnen kommer dit så länge någon i familjen är sjuk - just för att magsjukor ofta är så himla smittsamma. Så idag är jag hemma sjuk och M är hemma och tar hand om Adrian eftersom det inte känns tillförlitligt att jag ska kunna hålla koll hela tiden. Nu känns det visserligen bättre nu än det gjorde i natt - men det känns onödigt att chansa.

Jag har ju för övrigt börjat pendla till Solna igen. Känner mig nu väldigt sugen på att köpa ett Nintendo DS och ha som underhållning på resan. Får se om jag gör slag i saken eller inte - det skulle ju innebära möjlighet till minst 4x20 min spel varje dag. Oh well... man är ju rent genetiskt smålänning har lite svårt att släppa ifrån sig så stora summor på ett bräde... :)