BF!

Nu har vi lånat ut sonen till farmor och farfar, så ikväll är det restaurangbesök för de här BF-firande föräldrarna som gäller! :)

Imorse var vi på BVC för 18-månaderskontrollen och Adrian fick "typ" godkänt... ;) Det är det där med talet - ca 8-10 ord som folk utanför familjen förstår brukar de kunna klämma ur sig i den här åldern. Adrian når inte riktigt upp till det antalet, han föredrar kroppsspråket för att förklara vad han vill. I övrigt visade han upp ungefär de färdigheter man förväntar sig hos någon i hans ålder. Han går stadigt utan stöd, klättrar på saker, förstår mycket av det man säger till honom, kan följa uppmaningar och stapla klossar på varandra (något som inte föräldrarna trodde att han kunde), det var säkert lite andra grejer också men det var ett axplock.

Sen var det ju också dags för vaccination... Inte lika roligt... Det känns sådär att hålla fast honom - det är dessutom inte så lätt. Han börjar bli stark den lilla rackaren.

Han vägdes och mättes också, vägningen visade på ca 12,5 kg och mätningen på 84,5 cm. Det sistnämnda kan nog dock vara lite tveksamt för han uppskattade inte alls att ligga på ner och bli mätt.

Nu ska jag byta lite kläder och så vidare för att komma mig iväg till kvällens middag!

Sena kvällar - tidiga morgnar...

Förra veckan hade jag kvällspass på jobbet... dvs var hemma vid 23-tiden. Det är sådär roligt med en unge som vaknar vid 05 (jäkla tjat om den där ungens sovrutiner...). Speciellt när han började kräkas när jag kom hem en av kvällarna och sen sov jag sittandes med honom i soffan... Vid 4-snåret la jag in honom i spjälsängen och kröp i säng själv. Det var lite tungt att jobba till 22 dagen efter sen.

Den här veckan åker jag i stället till huvudstaden 3 dagar, så då blir det upp tidigt... ska försöka att komma i säng i vettig tid idag så att jag kan vara tillräckligt vaken när det är dags för avfärd imorgon.

Vi fick våra första "bannor" från dagis idag... Kanske skulle han ha något lite varmare och mindre halt på fötterna än gummistövlar... Jo, speciellt det där med halkandet håller jag väl med om... Vidare har vi bokat tid för utvecklingssamtal - så då behöver vi barnvakt... ;)

KRAM

Smolket i glädjebägaren...

Som bekant har vår lille krabat inte visat något som helst intresse att sova till en vad föräldrarna anser rimlig morgontid, utan vaknar oftast vid 5-snåret.

Imorse var det dock lite annorlunda - 7:15 vaknade han och gjorde sin önskan att komma ur spjälsängen känd. Gissa om föräldrarna var lite förvånade att den vanligtvis så tillförlitliga väckarklockan inte fungerat...

Men som ni kanske förstår av rubriken så var det inte bara bra att unge herrn sovit så länge. Anledningen är med största sannolikhet febern han vaknade med... :( Så idag blev det hemmatid för Adrian. Han har varit oförskämt pigg trots febern men man räknar ju liksom med att han ska däcka närsomhelst... Eftersom han sov två timmar längre än vanligt inatt så var han dock inte så intresserad av att somna vid 12 som vanligt mitt på dagen utan slocknade inte förrän vid 13-tiden...

Snöstorm!

Så har det då hänt i år också - första snön! Och i år kom den med besked. Jag tror vi fick åtminstone 20 centimeter snö igår. Det är så där att gå med barnvagn i sånt väder kan jag säga...

Adrian var lite fundersam över vad allt det där vita var... Men satt då ganska lugnt i vagnen i alla fall så jag slapp bråka om att han skulle vara kvar i vagnen.

Igår var ju simskoledag och eftersom jag hämtade Adrian innan de gick ut på eftermiddagen på dagis så hade han ordentligt med energi kvar till simmet. Han var så himla duktig!!! Plaskade ordentligt med fötterna och ville äntligen för den här terminen testa vattenrutschkanan igen och igen... Han visade tydligt att han ville åka flera gånger genom att nästan kasta sig däråt och plaska med fötterna. Han börjar också bli riktigt flink på att ta sig upp ur bassängen. Mamman är så stolt! :)

Idag ska vi snart försöka ta oss till dagis i en massa snö som börjar smälta... ser framemot den här promenaden... eller inte... ;)

Sådan mor sådan son?

Det förekommer lite elaka rykten från mina föräldrar om att jag när jag var liten och inte fick som jag ville la mig ner och bankade huvudet i golvet... Döm om min förvåning när Adrian gjorde detsamma häromdagen... ;) Och dålig förälder som jag är så började jag skratta. :P Han insåg dock ganska fort att det gjorde ont och det var nog bara två dunk. Men sen har det hänt igen... och igen... ;)

Vidare så har Adrian bland annat på simskolan visat att det är vissa saker han inte vill göra. Så jag frågade siminstruktören om det var något jag skulle propsa på eller om det bara är att låta det bero. Det handlar framförallt om att klättra upp på en sån där flytmatta och sen ta sig ner i vattnet från den igen. Siminstruktören svarade bara att det brukar vara de försiktiga barnen med stort kontrollbehov som beter sig på det sättet och att det inte spelar någon roll för simmandets skull. Adrian övar på att hoppa från kanten istället - för den ligger ju i alla fall still... :)

Så han kanske är lite lik mig ändå... även om det inte syns på de yttre detaljerna... :)