Imponerad

Adrian pratar ju som sagt inte så mycket men förstår uppenbarligen desto mer. Idag berömde dagisfröken honom för hur duktig han är på att lyfta rumpan vid blöjbyte - och det har jag också noterat hemma. Om man vänligt ber honom att lyfta på rumpan så gör han det! :) Dagisfröken kommenterade också hur duktig han är på att klappa händerna åt sig själv när han tycker att han gör något bra... ;)

Idag var det ytterligare en sak som imponerade på den här mamman. När jag skulle duka fram för kvällsmaten så fick Adrian tag på en av knivarna från barnbesticksetet jag köpte på IKEA för ett tag sen. Han har bara fått använda skedarna och gafflarna innan men "Jaja" tänkte jag "han kan väl få ha den en stund". Adrian visste dock exakt vad den skulle användas till - han försökte (med varierande resultat) skära köttfärsbiffarna och potatismoset i mindre bitar! :)

Inte så badglad

Eftersom förkylningen gett med sig och Adrian i stort sett orkat med dagis så var det åter dags för babysim (eller egentligen småbarnssimskola - men det är ju så besvärligt att säga/skriva...) Adrian verkade med på noterna och ganska nöjd med att jag utlovade bad...

Men... så hände det något i duschen - jag tror att Adrian tappade duschmunstycket och sprayades därför underifrån med vatten (eftersom munstycket så att säga hamnade på rygg). Efter det dalade humöret drastiskt - det vände uppåt lite igen när vi klev i poolen men när Adrian fick syn på den äldre mannen som filmade vår gästinstruktör för hennes diplomering var det kört igen.

Han har nog aldrig varit så ynklig i bassängen - skulle bara klänga på mig. Den enda övningen han gick med på var att hoppa från kanten - så det gjorde vi i ca 20 minuter... ;)

I efterhand inser jag att han nog dessutom var lite hungrig. Dagisfröken sa att han ätit mycket de senaste dagarna så han kanske försöker ta igen all näring han inte fick i sig när han var sjuk... Så nu vet jag att det kanske är bra att ge ett mellanmål strax innan simmet trots att han äter mellis bara en liten stund innan jag hämtar honom på dagis.

Fullt ös - medvetslös...

Ja så känns det lite idag. En relativt kort men intensiv arbetsdag följt av hämtning på dagis och en ganska trött unge. Under promenaden hem somnade Adrian i vagnen - och det var nog lika bra för då fick jag möjlighet att börja med maten när vi kom hem. Men Adrian var så att säga inte på sitt soligaste humör när han vaknade. Lite förrätt i form av kex och vatten och lite Rorri på TVn så fixade det dock till sig och maten kunde bli färdiglagad.

Dagisvistelsen hade väl börjat så där idag och inte så konstigt med tanke på att det var mer än en vecka sen han var där sist och att det dessutom var fotografering idag. Men till slut när saker lugnat ner sig hade det gått ganska bra.

Vantar är ju en sån där grej som inte är så himla populär alltid men som i alla fall Adrian ändå förstår vitsen med verkar det som. Innan minusgraderna slog till köpte jag på mig tunna tumvantar (av den "magiska modellen") och de hann inte mer än innanför dörren på dagis så hade de försvunnit - först ett par, sen ett par till fast då dök en vante upp från första paret. Och nu har den andra vanten kommit till rätta av det första paret men det andra paret är fortfarande på vift... trots att jag är ganska duktig på att märka upp grejerna...  *suck*

En glädjande del av dagen var dock att Adrian sov i ett sträck från 20 till 06 igen! Hela den här sjukveckan har han vaknat minst en gång på natten och återgått till att vakna vid 05 - så 06 kändes som sovmorgon! (Även om jag var tvungen att gå upp tidigare än så för att komma iväg till jobbet i tid... ;) )

Spännande tider

(Jag tänker hoppa över det här med att det var så himla länge sedan jag skrev... bara så ni vet...)

Vi börjar med dagis - det går nu riktigt bra. Det är uppenbart så att Adrian är mer ledsen över att vi går än över att han ska vara kvar på dagis. Känns skönt! Precis som när man kommer och ska hämta på eftermiddagen och ser honom förnöjt traska omkring i sandlådan. :)

Den senaste veckan har det dock inte varit något dagis alls för vi har varit sjuka familjen. Någon elak liten förkylningsbacill hittade hem till oss och däckade speciellt mig och Adrian. Och även om vi fortfarande hostar och snorar lite så är vi mycket friskare än förra helgen.

Jag har fått nytt jobb - igen... och dum som jag är ska jag återgå till att pendla. Jag stannar kvar inom samma företag men har fått ett jobb i den centrala organisationen.

Och nu kom jag på att jag lovat att ringa ett samtal...