Vidare firande!

Jag funderade lite på om kollegorna tänkte fira mig eftersom vi ju firade kollegan som fyllde 30 för ca två veckor sedan. Och funderingarna stannade där, och så idag så hade jag så fullt upp att göra på kontoret så jag bara körde på. En av kollegorna sa att vi var tvungna att flytta eftermiddagsmötet eftersom inte alla kunde komma, men att vi som var där skulle ha lite genomgång ändå. Jaha - det var väl inget konstigt med det. Och jag fattade inte att något var på gång förrän kollegan som höll i mötet plötsligt tyckte att vi skulle gå iväg från möteslokalen och i riktning på fikapentryt... ;)

Så fick man då åter stå i centrum när hela kontoret sjöng för mig... Undrar vilken nyans av rött mitt ansikte antog då då... Gissa vad jag fick i present då? Ett hopprep och ett presentkort på Intersport... ;) Där får man för att man frivilligt erkänner att man inte tränat aktivt sedan man blev mamma... ;)

Jag fick även en enorm blomsterkvast som jag ju ville ta med hem. Och jag cyklar till tågstationen. Och sen åker jag tåg - i rusningstrafik. Men det gick bra - jag tror inte jag dängde till någon och blommorna klarade sig ganska bra tror jag. Jättefina blommor var det för övrigt. Ska försöka fota och lägga upp bildbevis.

Kram på er!

Mitt hjärta värker...

Jag vet inte om jag nämnt tidigare att mina mammakompisar börjat poppa ur sig småsyskon? Nu fick iallafall mammakompisen L en lillebror förra veckan (efter lite dramatiska veckor för L med dödsfall i den närmaste familjen och efterföljande begravning).

Eftersom grabben var beräknad till i början av maj så blev han ju lite för tidigt född. Så de skulle stanna kvar på BB ett tag. Nu igår fick jag veta av L att lillebror är en liten go' kille med "extra allt", han har fått diagnosen Downs syndrom. L beskrev det som att livet pendlar mellan glädje och oro. Det låter rimligt. Glädje för de båda barn man har, oro för hur mycket diagnosen kommer att påverka lillebrors liv. Och hela familjens liv.

Nu måste jag ändå säga att av de vänner jag har så tror jag att den här familjen är en av dem som kommer att kunna hantera den här situationen allra bäst för hela familjens bästa. Visserligen är det säkert så att det inte går att avgöra förrän någon verkligen varit i den situationen, men förutsättningarna är bra tror jag.

Mitt hjärta värker för dem och jag hoppas kunna bidra med sånt som vänner ska bidra med när sånt här blir verkligheten man lever i.

KRAM

Varning! Mammigt värre!!!

Det är så konstigt egentligen vad för saker som kan göra ens dag när man är småbarnsförälder. Idag var det att Adrian utan större krusiduller kissade i pottan (!!!). Vi har liksom inte orkat lägga något vidare krut på potträningen men försökt att få honom att sitta på pottan emellanåt. Idag när det var dags att bada i badkaret så tyckte vi att nu vill du kanske sitta på pottan och kissa först. Jahaja, okej då. Så satte han sig och försökte trycka på lite. Verkligen försökte trycka på. Han förstår liksom poängen! Och sen efter badet igen!!!

Vi upplever ju att han förstått så mycket så länge men det känns ändå nu som att en del saker börjar klicka till på allvar. Han försöker använda lite fler olika ljud för saker och ting även om "brum"-ljudet fortfarande överskuggar allt annat.

I fredags gick ju 30-årskalaset av stapeln och det gick alldeles utmärkt. Det blev lite manfall på grund av sjukdom men ändå alldeles tillräckligt med folk. Maten räckte och det blev en del rester. Reprisbakningen på chokladtårtan blev superb och den andra tårtan supersmaskig också (Hallonmoussetårta på chokladkokosbotten).

Så nu är det dags att börja planera för nästa kalas - 2-årskalaset! Det lutar åt att jag satsar på Hallonmoussetårtan då också för Adrian uppskattade det storligen. :)

Tårtans förbannelse...

Den stora dagen närmar sig och är man som jag är så vill man ju fira. Och fixa mat själv till alla gästerna. För att inte tala om födelsedagstårta. Men tydligen är det något med just den här tårtan som helt enkelt inte vill sig för mig. Förra årets kalasupplaga så fick tårtan lagas två gånger för att jag första gången missade att röra ner mjölet (skickligt!!!). Den här gången missade jag att ta ut den ur ugnen... Så imorgon blir det försök nummer två - vad tror ni blir fel den här gången? Kanske ska jag vänta till eftermiddagen när kakmästaren K kommer och hjälper till? Fokusera på annat på dagen... Det känns nästan säkrast faktiskt. Jag har ju lite att välja på när jag ska försöka fixa mat till 20 personer...

Har som ni förstår varit ledig idag. Började med lekdejt i parken med C+J. Jätteroligt även om Adrian helt tycks glömt bort att han vill vara nära föräldrarna när man är ute. Han bara drar iväg och ropar man åt honom att stanna så springer han fortare. Alltså helt omöjlig att ha där det finns bilar och andra fordon ute och kör. Kanske en sån där sele på löplina vore något... *funderar*

Lekdejten gjorde hursomhelst att Adrian var helt slut inför sovstunden. Han somnade så gott som omedelbart när vi skilts från C+J och sov tills jag väckte honom närmare 2,5 timme senare. Och när jag fått upp honom ur vagnen och kramats lite så pekade han ut mot balkongen igen. Jag satte ner honom och han klättrade tillbaka i vagnen och myste en stund till... ;)

Andas in, andas ut

Nu är jag påskledig. Har tagit ut semester onsdag och torsdag och idag har jag redan jobbat klart dagens timmar. Men ledig är ju en definitionsfråga - jag har ju massor med planer ändå... Framförallt handlar det om matlagning eftersom det är fest som gäller till helgen.

Jag funderar lite på om jag tagit mig vatten över huvudet när jag bestämt mig för att fixa mat till ca 20 personer. Jag tror faktiskt inte jag utfordrat så många tidigare. Jag har lite dålig känsla för hur mycket folk äter. Nåväl i värsta fall får jag väl se till att ha lite varmkorv hemma som extramat. :)

Nu är det strax dags att gå och hämta plutten på dagis och sen är det simskola.

För övrigt har jag till slut fått inse att jag faktiskt inte bara är förkyld utan att en hel del av nästäppan kommer sig av en allergisk reaktion också. Så nu testar vi med kortisonspray och hoppas på bättring. Känner mig dock ganska säker på att jag inte reagerat lika kraftigt om jag inte lyckats bli förkyld när den här vårvärmen började. Nåväl.

Dags att packa badkasse. Glad påsk på er!

Jubileum i efterhand

Upptäckte precis att förra inlägget var nummer 200. Hipp hipp hurra! :)

Efter några genomförkylda dagar ser jag nu åter ljuset och hoppas på förbättring även om jag låtit ganska skrovlig idag också. Den generella känslan är dock bättre.

Igår fick vi besök av Adrians mormor lite kort eftersom hon skulle på kurs i huvudstaden, mycket trevligt med lite besök. Och lyckligtvis dröjer det inte så länge innan det är dags för nästa. Morföräldrarna kommer hit till påsk och det ses det framemot! :)

Så typiskt

Det blev inte bara en dagsdipp som jag hoppades - nu lutar det åt fullständig förkylning... Blä! Tack och lov att jag jobbar hemifrån imorgon...

Strålande vårsol

och nu passar vi på att bli förkylda, först Adrian och nu jag. Adrian är trött och grinig mest hela tiden eftersom han inte sover ordentligt när han vaknar hostande. Jag kan inte påstå att mitt humör är särskilt mycket bättre än Adrians... har varit så grymt lättirriterad idag... synd om mina pojkar då.
I torsdags var det föräldramöte på dagis - första för min del eftersom jag jobbade när det var föräldramöte i höstas. Lite underlig grej, speciellt eftersom man märker att man har lite olika perspektiv beroende på om man har barn som är (som Adrian) ganska liten eller om man har förhållandevis stora barn (4-5-åringar). Nåväl, nu har vi testat det också. ;)

Förkyld som jag är sitter jag här och längtar i säng nu när jag fått Adrian att somna förhållandevis lätt. Så återigen - läggdags vid 21-tiden för hela familjen. Kram på er!

Vila?

Den här veckan har varit väldigt intensiv för min del. Mycket jobb som behövde göras vilket gjorde att det blev alldeles för sent innan jag åkte från jobbet både onsdag och torsdag. I stort sett hela veckan har jag gått och lagt mig strax efter Adrian - jag har helt enkelt inte orkat mera... Nu kändes det lite bättre igår efter att jag jobbat hemifrån och varit hos frisören samt haft middagsbesök. Så jag hoppas att en helgs "vila" ska göra susen.

I tisdags käkade jag lunch med en kollega från förra arbetsplatsen som fick barn i slutet av november, det var första gången jag höll i en sån liten sen Adrian var så liten. Ganska mysigt var det allt... ;)

Gårdagens middagsbesök var en av de mammor med barn som jag träffade under föräldraledigheten. Nu kom hela familjen hit och käkade middag och det var jättetrevligt! Så skönt att se andra barn lika gamla som Adrian och se likheter och skillnader. Adrian fick dock lite tokspel och var uppe på högvarv hela tiden de var här i stort sett. Men fördelen med det var ju att han somnade gott och sov till 5:45. Lite oroande var det dock att Adrian smällde till den lille gästen när han inkräktade på Adrians domäner... Lyckligtvis verkade han förstå att det inte var något vi uppskattade.

Men som sagt - vi ska anstränga oss för att inte överanstränga oss i helgen. Ta det lugnt och återhämta oss. Önska oss lycka till! :)