Så nu sover de andra tre... Vad ska jag hitta på då?
Vila öronen och sinnet sannolikt... ;)
Mögel eller inte
5 dagar sedan
2012-01-29
2012-01-28
Paj i massor
Idag lyckades jag äntligen åstadkomma lite välbehövliga matlådor i form av ost- och skinkpaj. Nu kanske jag kan få i oss lite lunch även på fredagarna när jag kommer vara hemma med bägge barnen. :)
Men en paj räcker ju inte så länge tänker ni, men det gör den visst om man gör den i långpanneformat! :)
Men en paj räcker ju inte så länge tänker ni, men det gör den visst om man gör den i långpanneformat! :)
2012-01-27
Hemma med två...
Eftersom det lät på dagispersonalen som att det var mer magsjuka i omlopp så fick Adrian vara hemma med mig och Ida idag.
Det har faktiskt gått riktigt bra även om det blir en hel del TV för storebror. Dessutom kommer snart M hem eftersom han jobbar några halvdagar till innan vi återgår till verkligheten.
När Ida sov en stund så gjorde jag och Adrian något som vi lovat honom jättelänge - vi gjorde kokosbollar! Nu får vi se om han vill äta det till lunch precis som Lilla spöket Laban...
Det har faktiskt gått riktigt bra även om det blir en hel del TV för storebror. Dessutom kommer snart M hem eftersom han jobbar några halvdagar till innan vi återgår till verkligheten.
När Ida sov en stund så gjorde jag och Adrian något som vi lovat honom jättelänge - vi gjorde kokosbollar! Nu får vi se om han vill äta det till lunch precis som Lilla spöket Laban...
2012-01-26
Hembesök av BVC
Eftersom vi fick förhinder i måndags när vi skulle gått till BVC så erbjöd sig vår suveräna BVC-sköterska att komma på hembesök idag istället.
Så idag kom hon med deras portabla våg och vi kunde konstatera att det inte är något snack om saken utan att mjölkproduktionen är igång! 3970 g vägde hon in på lillskruttan! Ca 500 g över födelsevikten 15 dagar gammal!
Något helt annat - Barnens morfar har blivit inlagd på sjukhus och ska göra kärlröntgen och förhoppningsvis tillhörande ballongsprängning imorgon! Håll tummarna för att det blir så okomplicerat som vi hoppas!
Kram kram!
Så idag kom hon med deras portabla våg och vi kunde konstatera att det inte är något snack om saken utan att mjölkproduktionen är igång! 3970 g vägde hon in på lillskruttan! Ca 500 g över födelsevikten 15 dagar gammal!
Något helt annat - Barnens morfar har blivit inlagd på sjukhus och ska göra kärlröntgen och förhoppningsvis tillhörande ballongsprängning imorgon! Håll tummarna för att det blir så okomplicerat som vi hoppas!
Kram kram!
2012-01-24
Tillfrisknad!
Det var lyckligtvis en kort-variant av magsjuka och jag är redan på benen igen!
Nu håller vi tummarna för att lilltjejen inte blivit smittad och håller sig frisk!
Pappan i familjen verkade insjukna igår men idag verkar det mest som om det var hypokondri...
Nu håller vi tummarna för att lilltjejen inte blivit smittad och håller sig frisk!
Pappan i familjen verkade insjukna igår men idag verkar det mest som om det var hypokondri...
2012-01-23
Morgonens spektakulära vy
Efter att jag svimmat till följd av nattens insjuknande i den odefinierade magsjukan som Adrian så generöst delat med sig av...
2012-01-22
Vinter!
Snön har fallit under dagen, TV-tablån är fylld av vintersport och vi har eventuellt fått hem magsjuka - är inte det tre säkra tecken på att det är vinter, så säg?
Adrian har inte kräkts något mer så vi hoppas att det var kräk av någon annan anledning men fortsätter att sprita händer och annat roligt för säkerhets skull.
Lillan äter och sover i intervaller och är nu på väg att vakna efter att ha sovit i dryga två timmar, så nu har vi maratonamning att se framemot en stund.
Adrian har inte kräkts något mer så vi hoppas att det var kräk av någon annan anledning men fortsätter att sprita händer och annat roligt för säkerhets skull.
Lillan äter och sover i intervaller och är nu på väg att vakna efter att ha sovit i dryga två timmar, så nu har vi maratonamning att se framemot en stund.
2012-01-21
Kräk...
Och inte bara den harmlösa bebisvarianten... Adrian verkar ha fått tag på någon form av magsjuka... Bara en kräkincident än så länge och han är ganska pigg men vi ger honom lite att äta med små mellanrum och hoppas att det räcker för att hålla virusarna stången...
Men man kan ju inte låta bli att oroa sig lite... Håll tummarna för att resten av familjen klarar sig...
Men man kan ju inte låta bli att oroa sig lite... Håll tummarna för att resten av familjen klarar sig...
2012-01-20
Mammaglädje
Det är egentligen lite fånigt vilka saker som kan göra en glad i mammavardagen... Idag har jag fått både diska och äta i lugn och ro medan lillfian sovit :).
Och har nu dessutom tid att blogga om det också! ;)
Och har nu dessutom tid att blogga om det också! ;)
Frisörbesök
Eftersom Ida (precis som sin bror) sover utmärkt i vagnen så chansade jag på att gå till frisören igår. Hade ursprungligen tänkt att gå förra veckan eftersom jag ändå skulle vara hemma... ;) som bekant föll den planen lite... Hursomhelst fick M den stora äran att valla runt Ida i vagnen medan jag ägnade mig åt vardagslyx :).
2012-01-18
OK för höften
Idag var vi på sjukhuset igen för att kolla lillskruttans höftled - och bedömningen från röntgenläkaren och barnortopeden var att allt var OK! Skönt! (För säkerhets skull så får vi gå på återbesök om ett halvår).
2012-01-17
Besök
Vi har ju haft lite besök sen Ida föddes, alldeles lagom lite tycker jag. Farmor och farfar passade ju på att hälsa på lilltjejen när de lämnade av storebror. Sen kom min mammakompis L från förra mammaledigheten en stund på lördagen.
I söndags var sedan barnens morbror P med sambo S här och busade med Adrian så han höll på att kikna av skratt i ett par timmar... Han somnade gott sen kan jag säga. Som bonus hade de även med sig en present till Adrian - en nattlampa i form av en raket. Adrian var i himmelriket!
Idag var mina vänner K och F här, F med 5-månader gamla E. Mycket mysigt! De hade med sig följande urfina present till lillskruttan (av märket Villervalla som den här mamman verkligen gillar).
I söndags var sedan barnens morbror P med sambo S här och busade med Adrian så han höll på att kikna av skratt i ett par timmar... Han somnade gott sen kan jag säga. Som bonus hade de även med sig en present till Adrian - en nattlampa i form av en raket. Adrian var i himmelriket!
Idag var mina vänner K och F här, F med 5-månader gamla E. Mycket mysigt! De hade med sig följande urfina present till lillskruttan (av märket Villervalla som den här mamman verkligen gillar).
Uppdateringar
Redan igår eftermiddag (!) hörde de av sig från barnortopeden. Så vi fick tid för röntgen och ny bedömning redan på onsdag!
Och vad det gäller min inte alltför muntra amningsrapport så kan jag säga att detta nu stabiliserat sig! Ingen värk, lite lite ömt fortfarande och lite spänt emellanåt eftersom lillskruttan ibland sover lååånga stunder utan mat. Inatt mellan 22 o 05 har vi t ex bara haft "snuttätande" en gång per bröst... Men då är hon desto hungrigare nu kan jag säga... ;)
BVC ringde trots mina kryptiska meddelanden tillbaka igår också. (Fast hon som ringde upp var t.o.m snurrigare än jag). Där fick vi tid på måndag nästa vecka.
Livet rullar med andra ord på även för en nyföding och nybliven tvåbarnsfamilj. ;)
Och vad det gäller min inte alltför muntra amningsrapport så kan jag säga att detta nu stabiliserat sig! Ingen värk, lite lite ömt fortfarande och lite spänt emellanåt eftersom lillskruttan ibland sover lååånga stunder utan mat. Inatt mellan 22 o 05 har vi t ex bara haft "snuttätande" en gång per bröst... Men då är hon desto hungrigare nu kan jag säga... ;)
BVC ringde trots mina kryptiska meddelanden tillbaka igår också. (Fast hon som ringde upp var t.o.m snurrigare än jag). Där fick vi tid på måndag nästa vecka.
Livet rullar med andra ord på även för en nyföding och nybliven tvåbarnsfamilj. ;)
2012-01-16
Återbesök BB
Idag tog vi oss en promenad till sjukhuset för återbesök till BB och den utskrivande läkarkontrollen.
Jag trodde inte att det skulle vara något större problem med promenaden för min del, men jag blev ganska slut i bland annat ryggen och fick stanna och vila ett par gånger på vägen hem. Lillskruttan sov dock gott i vagnen - det mesta av vägen dit och i stort sett hela vägen hem (och sover fortfarande!).
Det som stod på agendan var vägning, hörselkoll och läkarundersökning. Vägningen var med beröm godkänd - lill-fian hade ökat från sin födelsevikt! 3600 g stannade vågen på nu! Hörselkollen var också ok och likaså det mesta av läkarkontrollen. Läkaren tyckte dock att hon hörde/kände ett klick i ena höftleden och remitterade oss till barnortopeden. Så det blir en tripp till till sjukhuset någon gång under de närmsta veckorna. Förhoppningsvis har jag återfått lite mer ork i rygg och bäcken då.
När vi sedan kom hem ringde jag BVC för att efterfråga att vi får samma sköterska för Ida som vi haft för Adrian. Lämnade meddelande på telefonsvararen och insåg lite senare när jag fått i mig lite mat att jag missat att lämna telefonnummer... Blev till att ringa tillbaka och komplettera med ytterligare meddelande...
Jag trodde inte att det skulle vara något större problem med promenaden för min del, men jag blev ganska slut i bland annat ryggen och fick stanna och vila ett par gånger på vägen hem. Lillskruttan sov dock gott i vagnen - det mesta av vägen dit och i stort sett hela vägen hem (och sover fortfarande!).
Det som stod på agendan var vägning, hörselkoll och läkarundersökning. Vägningen var med beröm godkänd - lill-fian hade ökat från sin födelsevikt! 3600 g stannade vågen på nu! Hörselkollen var också ok och likaså det mesta av läkarkontrollen. Läkaren tyckte dock att hon hörde/kände ett klick i ena höftleden och remitterade oss till barnortopeden. Så det blir en tripp till till sjukhuset någon gång under de närmsta veckorna. Förhoppningsvis har jag återfått lite mer ork i rygg och bäcken då.
När vi sedan kom hem ringde jag BVC för att efterfråga att vi får samma sköterska för Ida som vi haft för Adrian. Lämnade meddelande på telefonsvararen och insåg lite senare när jag fått i mig lite mat att jag missat att lämna telefonnummer... Blev till att ringa tillbaka och komplettera med ytterligare meddelande...
2012-01-15
När mjölken rinner till...
Så är det inte heller höjdpunkten på familjetillökningen... Det spänner och gör ont och min egentligen ganska lilla byst ter sig som små meloner...
Och så lägger vi till hormonstormarna på det... Och givetvis bonusen med att lill-fia har svårt att få bra grepp om brösten när vårtgården är dubbelt så stor som hennes lilla mun... Det sistnämnda gör att vi ofta måste börja om för att jag inte ska bli sårig, något lill-fian inte alls uppskattar... Inget lugnar hormonstormar som en gallskrikande bebis...
Men i övrigt mår jag bra tack! ;)
Och så lägger vi till hormonstormarna på det... Och givetvis bonusen med att lill-fia har svårt att få bra grepp om brösten när vårtgården är dubbelt så stor som hennes lilla mun... Det sistnämnda gör att vi ofta måste börja om för att jag inte ska bli sårig, något lill-fian inte alls uppskattar... Inget lugnar hormonstormar som en gallskrikande bebis...
Men i övrigt mår jag bra tack! ;)
Namn
Vi har förresten i det närmaste bestämt oss för att det är en liten Ida som flyttat in hos oss.
Bara så ni vet. :)
Bara så ni vet. :)
Första vagnsturen
Idag var det dags för första försöket i vagnen - kan bara sammanfattas som succé! Lade ner en fulltankad och vaken bebis. Första reaktionen var inte lycka... Men efter en liten stund med vagnen i rörelse så lugnade hon ner sig och somnade. Sen vaknade hon när vagnen stod still och uttryckte sitt missnöje en stund innan hon åter somnade. Sen sov hon tills vi kom hem. Så nu lutar det åt att vi tar vagnen till återbesöket på BB imorgon.
Var gick vi då idag? Till Willys för blöjor till lillskruttan och brieost till mamman. ;)
Var gick vi då idag? Till Willys för blöjor till lillskruttan och brieost till mamman. ;)
2012-01-13
Förlossningsberättelse
Det tog tid även denna gången - och känsliga läsare fortsätter på egen risk... ;)
Jag hade planerat att jobba sista dagen 10/1, men på kvällen när jag gick och la mig 9/1 kände jag att det började mola i magen och kände att det där kan vara såna där sammandragningar som det hela började med förra gången... Men eftersom jag hade såna ett par dagar tidigare så tänkte jag att det var lika bra att försöka sova iallafall.
Kunde sova någotsånär till kl 03 när jag kände att det blev mer regelbundet och svårt att ignorera. Jag gick upp, tog en värktablett och försökte gå och lägga mig igen. Det var dock inte alls särskilt mysigt att försöka ta sammandragningarna liggande i sängen och jag gick upp och ställde mig i duschen istället. Det var väldigt skönt, men man kan ju inte stå och duscha hur länge som helst. Efter en stund bytte jag till badkaret och det var också väldigt skönt - men samma sak där - man kan inte sitta i badet hur länge som helst... I badet så hade jag klockan med mig och kunde konstatera att sammandragningarna kom var 5:e minut och höll i sig ca 30 sekunder.
Gav upp planerna på att sova och satte mig på pilatesbollen med datorn nära till hands. Strax innan 05 när sammandragningarna fortfarande kom var 5-10:e minut så ringde jag till förlossningen och mest bara föranmälde att det kändes som att bebis var på gång idag. De tog lite basuppgifter och sa att jag var välkommen in utan att ringa först när jag kände att det inte gick att hantera hemma längre.
Adrian kom upp vid 5:15 och konstaterade att "Nu har jag sovit klart i min säng" - sötplutten... ;)
Diskuterade lite med M hur vi skulle göra och bestämde oss för att skicka Adrian till dagis och att M skulle ta bilen till jobbet så att han kunde komma hem fort fort om det skulle behövas. Själv fick jag meddela chefen att jag fått ändrade planer och inte skulle komma till jobbet på tisdagen (tur att vi fick Välkommen vikarien/Lycka till Sofie-fika på måndagen redan... ;)).
Eftersom jag varit så inställd på att vi skulle passera BF med råge så hade jag inte ens hämtat TENS-apparaten ännu. Övervägde om jag skulle strunta i den, men fick hjälp av "svärföräldrarna" med upphämtningen hos Mammaglädje - mycket uppskattat hjälp!!!
Så började då en av de mindre roliga dagarna i den här graviditeten - förväntan var ju att något skulle hända... det var inte riktigt så det blev. Hela dagen fortsatte i samma tempo - 10 minuter mellan sammandragningarna och de höll i sig i ca 45-60 sekunder. När det började bli dags för hämtning på dagis bestämdes att Adrian fick åka ut till farmor och farfar för säkerhets skull. (Och eftersom farfar är favoritpersonen så är det sällan ett problem). M körde dit Adrian och kom sedan hem till en Sofie som börjat misströsta något - är det bara falsklarm eller varför händer inget mer?
Som några av er kanske kommer ihåg från förra gången så var startsträckan även då ganska lång. Då tog det 12 timmar innan sammandragningar övergick i värkar och sedan ytterligare 12 timmar innan bebis var ute. Så nu när det redan gått mer än 12 timmar med sammandragningar och inget händer så började man som sagt misströsta lite - det skulle ju gå fortare den här gången!
En liten stund innan M kom hem så hade jag åter ringt till förlossningen för att få lite stöttning och rådgivning. Jag kom överens med barnmorskan om att jag skulle komma in på kontroll när M kommit hem.
Sagt och gjort, vi plockade iordning det sista i BB-väskan, smådonade med lite annat och åkte sedan in till förlossningen.
Vi blev invisade i ett av inskrivningsrummen och fick vackert vänta på att en barnmorska skulle komma och titta till oss. Efter en stund togs CTG som visade konstiga värden på mina värkar men fina värden för bebishjärtat. Barnmorskan kollade även tappen och om jag öppnat mig något - lite kvar av livmodertappen och öppen en centimeter eller så... Visserligen fint att det verkade vara något som hänt, men alltså - en ynka centimeter - av 10???
Eftersom vi kom lagom i skiftbytet så fick vi träffa lite olika barnmorskor, men de hade samma budskap. Alternativen var följande: 1) Jag får en sovdos och åker hem, kommer tillbaka imorgon när det blir jobbigt igen. 2) Jag får en lite värre sovdos och stannar kvar. 3) De ger mig något som triggar igång det lite mer.
Med tanke på att jag nu arbetade på två nätter med 4-5 timmars sömn i rad så lät sovdos väldigt tilltalande. Och det var också alternativ 2 som barnmorskan till slut förespråkade - stanna kvar, få lite sömntablett, värkavstannande Bricanyl och morfin för att ytterligare söva mig. Så vid 21-snåret kröp jag i säng på samma förlossningssal som vi hade när vi fick Adrian och somnade så småningom. Instruktionen var att höra av mig om jag fick svårt att somna om, men att förlossningspersonalen inte skulle störa mig annars.
M åkte hem med bilen och kom sen tillbaka och sov i sängen bredvid (eller faktiskt så sov han i förlossningssängen och jag i anhörigsängen... ;) )
Vid 2-tiden vaknade jag till och kände av värkarna igen, ringde på personalen och fick lite värmekuddar som räckte för att jag skulle sova 2 timmar till. När jag sedan vaknade kände jag att det så smått började ticka igång igen - tre värkar som kändes ordentligt mellan 04 och 05 och sen var vi tillbaka på 10-minutersintervaller.
Vi fick lite frukost (och M fortsatte att sova tills jag sa ifrån... ;) ) Framåt 7:30 gjordes dagens första undersökning och barnmorskan J kunde konstatera att jag nu var öppen drygt 4 cm! Skönt att det gjort effekt senaste timmarnas jobb - men samtidigt - minnena från förra förlossningen hängde kvar. Då var det fortfarande 12 timmar kvar när jag var öppen 4 cm... Så vi tog det med lite resignation och svart humor. Undersköterskan L sa dock glatt att vi gärna fick passa på innan 13 eftersom hon gick av passet då...
Jag bad om en förlossningsboll och BM J föreslog även ett gåbord - det sistnämnda var suveränt. Det gjorde alldeles för ont att sitta ner...
Hittills hade jag bara använt TENS-en som smärtlindring med en ganska bra känsla (+ M:s närvaro och massage under värkarna förstås!!!). Men BM J tyckte att vi kanske skulle rigga upp lustgasen också. Sagt och gjort, och vilket skillnad det är när man andas i masken! Man koncentrerar sig på ett helt annat sätt att ta djupa och lugna andetag.
Nu förflöt ytterligare ett par timmar med TENS/lustgas och tätare värkar till strax efter 10 när BM J tittade till oss för undersökning igen - vid 10:20 gjordes undersökningen och hon konstaterade nu att jag var öppen 7 cm! Nu gick värkarna i stort sett i ett - i och med undersökningen föreslog BM J att jag skulle lägga mig på sidan i sängen (eftersom ryggläge var alldeles för smärtsamt men att jag behövde vila benen efter att ha stått och tagit värkar sen jag vaknade). Trixandet med att komma ner i sängen för undersökningen - att byta ställning till sidoläge osv triggade värk efter värk och nu var det knappt att jag hann andas utanför masken innan nästa värk satte igång. Det tog inte många minuter förrän jag kände den tryckande känslan av att behöva bajsa och uttryckte detta - BM J förtydligade för mig att det är barnet som trycker på. Nästa undersökning visade att det var fullt öppet och fritt fram att krysta.
Tricket med andningen nu var att inte släppa ut luften med skrik utan att hålla in och använda luften att trycka nedåt. Jag kände att jag fick exemplarisk coachning från BM J, USK L och M men att jag hade svårt att följa instruktionerna exakt... Men jag tror inte det tog mer än fyra eller fem krystvärkar för lillfian att komma ut! För ut kom hon - med ett huvud fullt av hår precis som storebror - 10:57 var klockan - en dryg halvtimme tog det alltså att gå från 7 cm till målgång!
Efter en liten stunds väntande kom även moderkakan ut hel och fin, men ganska liten efter USK L:s omdöme. BM J kunde konstatera att jag var hel i underlivet och ungefär nu började hela jag skaka. Läskig känsla som jag inte riktigt kommer ihåg från förra gången (M tror att det var för att jag helt enkelt var helt slut förra gången - det fanns inget kvar att ge).
När bebis var ute och jag förflyttad till den rena sängen som redan fanns i salen så fick vi en stund för oss själva bara lilla familjen. (Förklaringen på detta kom dagen efter när vi såg webbisannonserna - minst två barn till föddes strax efter 11...) Lillfian hittade ganska snart fram till bröstet och kunde suga lite.
Efter lite väntetid fick jag möjlighet att gå och duscha och fräscha till mig lite grann. Vi arbetade nu efter tidsplanen att vi skulle få åka hem efter barnläkarundersökningen av lilltösen som kunde ske tidigast 6 timmar efter födseln. Men tyvärr visade det sig att det var lite för många barn som var i mer akut behov av läkarkontroll - slutresultatet blev att vår undersökning inte gjordes förrän morgonen efter hon föddes - vilket ledde till att vi fick sova kvar på förlossningen ytterligare en natt innan vi fick åka hem.
Och där är vi nu - ett och ett halvt dygn efter hemkomst och vi lever fortfarande. :)
Jag hade planerat att jobba sista dagen 10/1, men på kvällen när jag gick och la mig 9/1 kände jag att det började mola i magen och kände att det där kan vara såna där sammandragningar som det hela började med förra gången... Men eftersom jag hade såna ett par dagar tidigare så tänkte jag att det var lika bra att försöka sova iallafall.
Kunde sova någotsånär till kl 03 när jag kände att det blev mer regelbundet och svårt att ignorera. Jag gick upp, tog en värktablett och försökte gå och lägga mig igen. Det var dock inte alls särskilt mysigt att försöka ta sammandragningarna liggande i sängen och jag gick upp och ställde mig i duschen istället. Det var väldigt skönt, men man kan ju inte stå och duscha hur länge som helst. Efter en stund bytte jag till badkaret och det var också väldigt skönt - men samma sak där - man kan inte sitta i badet hur länge som helst... I badet så hade jag klockan med mig och kunde konstatera att sammandragningarna kom var 5:e minut och höll i sig ca 30 sekunder.
Gav upp planerna på att sova och satte mig på pilatesbollen med datorn nära till hands. Strax innan 05 när sammandragningarna fortfarande kom var 5-10:e minut så ringde jag till förlossningen och mest bara föranmälde att det kändes som att bebis var på gång idag. De tog lite basuppgifter och sa att jag var välkommen in utan att ringa först när jag kände att det inte gick att hantera hemma längre.
Adrian kom upp vid 5:15 och konstaterade att "Nu har jag sovit klart i min säng" - sötplutten... ;)
Diskuterade lite med M hur vi skulle göra och bestämde oss för att skicka Adrian till dagis och att M skulle ta bilen till jobbet så att han kunde komma hem fort fort om det skulle behövas. Själv fick jag meddela chefen att jag fått ändrade planer och inte skulle komma till jobbet på tisdagen (tur att vi fick Välkommen vikarien/Lycka till Sofie-fika på måndagen redan... ;)).
Eftersom jag varit så inställd på att vi skulle passera BF med råge så hade jag inte ens hämtat TENS-apparaten ännu. Övervägde om jag skulle strunta i den, men fick hjälp av "svärföräldrarna" med upphämtningen hos Mammaglädje - mycket uppskattat hjälp!!!
Så började då en av de mindre roliga dagarna i den här graviditeten - förväntan var ju att något skulle hända... det var inte riktigt så det blev. Hela dagen fortsatte i samma tempo - 10 minuter mellan sammandragningarna och de höll i sig i ca 45-60 sekunder. När det började bli dags för hämtning på dagis bestämdes att Adrian fick åka ut till farmor och farfar för säkerhets skull. (Och eftersom farfar är favoritpersonen så är det sällan ett problem). M körde dit Adrian och kom sedan hem till en Sofie som börjat misströsta något - är det bara falsklarm eller varför händer inget mer?
Som några av er kanske kommer ihåg från förra gången så var startsträckan även då ganska lång. Då tog det 12 timmar innan sammandragningar övergick i värkar och sedan ytterligare 12 timmar innan bebis var ute. Så nu när det redan gått mer än 12 timmar med sammandragningar och inget händer så började man som sagt misströsta lite - det skulle ju gå fortare den här gången!
En liten stund innan M kom hem så hade jag åter ringt till förlossningen för att få lite stöttning och rådgivning. Jag kom överens med barnmorskan om att jag skulle komma in på kontroll när M kommit hem.
Sagt och gjort, vi plockade iordning det sista i BB-väskan, smådonade med lite annat och åkte sedan in till förlossningen.
Vi blev invisade i ett av inskrivningsrummen och fick vackert vänta på att en barnmorska skulle komma och titta till oss. Efter en stund togs CTG som visade konstiga värden på mina värkar men fina värden för bebishjärtat. Barnmorskan kollade även tappen och om jag öppnat mig något - lite kvar av livmodertappen och öppen en centimeter eller så... Visserligen fint att det verkade vara något som hänt, men alltså - en ynka centimeter - av 10???
Eftersom vi kom lagom i skiftbytet så fick vi träffa lite olika barnmorskor, men de hade samma budskap. Alternativen var följande: 1) Jag får en sovdos och åker hem, kommer tillbaka imorgon när det blir jobbigt igen. 2) Jag får en lite värre sovdos och stannar kvar. 3) De ger mig något som triggar igång det lite mer.
Med tanke på att jag nu arbetade på två nätter med 4-5 timmars sömn i rad så lät sovdos väldigt tilltalande. Och det var också alternativ 2 som barnmorskan till slut förespråkade - stanna kvar, få lite sömntablett, värkavstannande Bricanyl och morfin för att ytterligare söva mig. Så vid 21-snåret kröp jag i säng på samma förlossningssal som vi hade när vi fick Adrian och somnade så småningom. Instruktionen var att höra av mig om jag fick svårt att somna om, men att förlossningspersonalen inte skulle störa mig annars.
M åkte hem med bilen och kom sen tillbaka och sov i sängen bredvid (eller faktiskt så sov han i förlossningssängen och jag i anhörigsängen... ;) )
Vid 2-tiden vaknade jag till och kände av värkarna igen, ringde på personalen och fick lite värmekuddar som räckte för att jag skulle sova 2 timmar till. När jag sedan vaknade kände jag att det så smått började ticka igång igen - tre värkar som kändes ordentligt mellan 04 och 05 och sen var vi tillbaka på 10-minutersintervaller.
Vi fick lite frukost (och M fortsatte att sova tills jag sa ifrån... ;) ) Framåt 7:30 gjordes dagens första undersökning och barnmorskan J kunde konstatera att jag nu var öppen drygt 4 cm! Skönt att det gjort effekt senaste timmarnas jobb - men samtidigt - minnena från förra förlossningen hängde kvar. Då var det fortfarande 12 timmar kvar när jag var öppen 4 cm... Så vi tog det med lite resignation och svart humor. Undersköterskan L sa dock glatt att vi gärna fick passa på innan 13 eftersom hon gick av passet då...
Jag bad om en förlossningsboll och BM J föreslog även ett gåbord - det sistnämnda var suveränt. Det gjorde alldeles för ont att sitta ner...
Hittills hade jag bara använt TENS-en som smärtlindring med en ganska bra känsla (+ M:s närvaro och massage under värkarna förstås!!!). Men BM J tyckte att vi kanske skulle rigga upp lustgasen också. Sagt och gjort, och vilket skillnad det är när man andas i masken! Man koncentrerar sig på ett helt annat sätt att ta djupa och lugna andetag.
Nu förflöt ytterligare ett par timmar med TENS/lustgas och tätare värkar till strax efter 10 när BM J tittade till oss för undersökning igen - vid 10:20 gjordes undersökningen och hon konstaterade nu att jag var öppen 7 cm! Nu gick värkarna i stort sett i ett - i och med undersökningen föreslog BM J att jag skulle lägga mig på sidan i sängen (eftersom ryggläge var alldeles för smärtsamt men att jag behövde vila benen efter att ha stått och tagit värkar sen jag vaknade). Trixandet med att komma ner i sängen för undersökningen - att byta ställning till sidoläge osv triggade värk efter värk och nu var det knappt att jag hann andas utanför masken innan nästa värk satte igång. Det tog inte många minuter förrän jag kände den tryckande känslan av att behöva bajsa och uttryckte detta - BM J förtydligade för mig att det är barnet som trycker på. Nästa undersökning visade att det var fullt öppet och fritt fram att krysta.
Tricket med andningen nu var att inte släppa ut luften med skrik utan att hålla in och använda luften att trycka nedåt. Jag kände att jag fick exemplarisk coachning från BM J, USK L och M men att jag hade svårt att följa instruktionerna exakt... Men jag tror inte det tog mer än fyra eller fem krystvärkar för lillfian att komma ut! För ut kom hon - med ett huvud fullt av hår precis som storebror - 10:57 var klockan - en dryg halvtimme tog det alltså att gå från 7 cm till målgång!
Efter en liten stunds väntande kom även moderkakan ut hel och fin, men ganska liten efter USK L:s omdöme. BM J kunde konstatera att jag var hel i underlivet och ungefär nu började hela jag skaka. Läskig känsla som jag inte riktigt kommer ihåg från förra gången (M tror att det var för att jag helt enkelt var helt slut förra gången - det fanns inget kvar att ge).
När bebis var ute och jag förflyttad till den rena sängen som redan fanns i salen så fick vi en stund för oss själva bara lilla familjen. (Förklaringen på detta kom dagen efter när vi såg webbisannonserna - minst två barn till föddes strax efter 11...) Lillfian hittade ganska snart fram till bröstet och kunde suga lite.
Efter lite väntetid fick jag möjlighet att gå och duscha och fräscha till mig lite grann. Vi arbetade nu efter tidsplanen att vi skulle få åka hem efter barnläkarundersökningen av lilltösen som kunde ske tidigast 6 timmar efter födseln. Men tyvärr visade det sig att det var lite för många barn som var i mer akut behov av läkarkontroll - slutresultatet blev att vår undersökning inte gjordes förrän morgonen efter hon föddes - vilket ledde till att vi fick sova kvar på förlossningen ytterligare en natt innan vi fick åka hem.
Och där är vi nu - ett och ett halvt dygn efter hemkomst och vi lever fortfarande. :)
BB på väg
Idag kom "BB på väg" på hembesök eftersom vi tog oss iväg från förlossningen så fort vi kunde. Idag var det framförallt PKU-test som gällde, men eftersom bilirubin-mätningen (gulsotsmarkören) låg lite på gränsen igår när vi skulle åka hem så gjordes även det testet om. Idag var lilltösen långt över gränsvärdet och den kontrollen kunde också bockas av från protokollet.
PKU-testet är ju ett blodprov och det försöker man ta under amning från bebisar för att de ska vara distraherade och få så lite besvär av det som möjligt. Då var det ju lite synd att lilltösen ätit sig mätt och sov gott när barnmorskan kom. Hon ville inte alls ta bröstet och inte ens vakna ordentligt. Så jag tänkte att vi byter väl blöja då - det borde väl väcka henne så att hon kan ta bröstet. Upptäckte då att hon bajsat och började torka av och sticka in en ny blöja - tittar till igen då jag ser att hon bajsat mera - och fortsätter med det under lite försiktigt stånkande... ;) Det tog ganska många minuter innan hon var klar och jag fick torkat rent ordentligt. Innan vi lämnade skötbordet följde hon upp med en rap och lite kräks - sen var hon hungrig! :) Då gick det bra att ta bröstet och hon var åtminstone delvis distraherad när barnmorskan rotade runt efter ett litet kärl i den lilla handen. Det är mycket de ska gå igenom de små liven.
PKU-testet är ju ett blodprov och det försöker man ta under amning från bebisar för att de ska vara distraherade och få så lite besvär av det som möjligt. Då var det ju lite synd att lilltösen ätit sig mätt och sov gott när barnmorskan kom. Hon ville inte alls ta bröstet och inte ens vakna ordentligt. Så jag tänkte att vi byter väl blöja då - det borde väl väcka henne så att hon kan ta bröstet. Upptäckte då att hon bajsat och började torka av och sticka in en ny blöja - tittar till igen då jag ser att hon bajsat mera - och fortsätter med det under lite försiktigt stånkande... ;) Det tog ganska många minuter innan hon var klar och jag fick torkat rent ordentligt. Innan vi lämnade skötbordet följde hon upp med en rap och lite kräks - sen var hon hungrig! :) Då gick det bra att ta bröstet och hon var åtminstone delvis distraherad när barnmorskan rotade runt efter ett litet kärl i den lilla handen. Det är mycket de ska gå igenom de små liven.
2012-01-12
Nu är hon här!
Adrians lillasyster har anlänt! Hon föddes igår 11/1 kl 10:57. Födelsevikten var 3460 g, längden 50 cm och hattmåttet 36 cm. Hela familjen mår bra och vi försökte åka hem redan igår. Tyvärr var barnläkarna upptagna vilket gjorde att vi fick vänta till idag på morgonen innan vi fick klartecken att åka hem.
Men nu är vi hemma och farmor och farfar har kommit hem med Adrian. Han verkar än så länge obekymrad över bebisen, vill hjälpa till med det mesta osv.
Men nu är vi hemma och farmor och farfar har kommit hem med Adrian. Han verkar än så länge obekymrad över bebisen, vill hjälpa till med det mesta osv.
2012-01-08
En hjälpande hand... ?
Adrian använder läsplattan ganska mycket och vill gärna göra samma saker som jag på den... T.ex. spela Wordfeud... Nu senast imorse bytte han lite bokstavsbrickor åt mig - tidigare har han passat och även gett upp matcher åt mig... Det ger ju en extra krydda till spelandet när man motarbetas på den egna sidan så att säga. (Eller så har jag vid tillfälle blivit asförbannad och skrikit åt honom... Hormoner är roliga saker...)
Jag tror verkligen det börjar bli dags att se till att jag får en egen smartphone/platta... Eller så kanske bebisen kan få en i födelsepresent? ;)
Det stora problemet är väl dock att Adrian ändå kommer att vilja använda samma apparat som jag oavsett hur många vi har... :P
Jag tror verkligen det börjar bli dags att se till att jag får en egen smartphone/platta... Eller så kanske bebisen kan få en i födelsepresent? ;)
Det stora problemet är väl dock att Adrian ändå kommer att vilja använda samma apparat som jag oavsett hur många vi har... :P
2012-01-06
Röjardag
Idag har det handlat om disk, städ och tvätt här hemma. Städat undan den barrande granen och gått ett par vändor till soprummet.
Urstädning av sista julmatsresterna ur kylskåpet till lunch och snart även till middag. ;)
Har tvättat lite mer bebisgrejer idag, bland annat fleeceoverall och bäddmadrasser till både vagn och spjälsäng. Känns fortfarande lite overkligt att vi ska bli fyra i familjen... Men det går nog bra till slut ;)
Urstädning av sista julmatsresterna ur kylskåpet till lunch och snart även till middag. ;)
Har tvättat lite mer bebisgrejer idag, bland annat fleeceoverall och bäddmadrasser till både vagn och spjälsäng. Känns fortfarande lite overkligt att vi ska bli fyra i familjen... Men det går nog bra till slut ;)
Ny erfarenhet
Idag när jag skulle skära upp de något skrumpna tomaterna fick jag mig en överraskning...
Tomaterna hade börjat gro...
Tomaterna hade börjat gro...
2012-01-02
Upploppet
Då var det inte så många dagar kvar tills jag återigen ägnar mig åt mammarollen på heltid. Lyckligtvis håller sig gravidbesvären generellt på en ganska låg nivå för tillfället och introduktionen med vikarien rullar på.
Men det är inte utan att jag känner att jag redan borde tagit föräldraledigt - är lite gravidsnurrig i huvudet och har svårt att hålla fokus på tankarna.
Dessutom var det i dag förseningar både till och från jobbet... blä...
Jag vill passa på att kommentera åtminstone för er som läser här att förfrågningar om bebisen behagat ta sig ut inte alls uppskattas - jag/vi kommer att upplysa omgivningen om när vår nyaste familjemedlem gjort oss sällskap och ber er att låta bli att fråga tills dess. Förra gången när jag passerade beräknat datum med två veckor trodde jag att jag skulle bli knäpp på alla förfrågningar från mer eller mindre nära vänner och bekanta. M trodde faktiskt att jag skulle åsamka nästa person som frågade fysisk skada... (Vilket väl i det här stadiet av graviditeten blir att sätta sig på personen i fråga...)
Men det är inte utan att jag känner att jag redan borde tagit föräldraledigt - är lite gravidsnurrig i huvudet och har svårt att hålla fokus på tankarna.
Dessutom var det i dag förseningar både till och från jobbet... blä...
Jag vill passa på att kommentera åtminstone för er som läser här att förfrågningar om bebisen behagat ta sig ut inte alls uppskattas - jag/vi kommer att upplysa omgivningen om när vår nyaste familjemedlem gjort oss sällskap och ber er att låta bli att fråga tills dess. Förra gången när jag passerade beräknat datum med två veckor trodde jag att jag skulle bli knäpp på alla förfrågningar från mer eller mindre nära vänner och bekanta. M trodde faktiskt att jag skulle åsamka nästa person som frågade fysisk skada... (Vilket väl i det här stadiet av graviditeten blir att sätta sig på personen i fråga...)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
