Lättnad!

Igår började Adrian ställa sig upp igen och kunde även tänka sig att gå några steg hållandes föräldrarnas händer. Så skönt! Nu måste man ju dock återgå till den fullständiga barnsäkringen av hemmet igen... ;) Idag åkte hällskyddet på plats och nästa projekt är att få in återvinningskärlen i förrådet så att unge herrn inte kommer åt att plocka upp glasburkar och flaskor hela tiden... Bättre leksaker finns det ju.

I veckan har det firats födelsedag här - och om några veckor är det dags igen. Då blir lillplutten 1 år! Helt otroligt att det gått ett år redan! Då ska vi ha 30-års-kalas - eller 1+29-års-kalas om man ska vara kinkig... ;)

Sjukvården...

Adrian stukade ju sin fot (det är fortfarande det som är teorin) för ca en och en halv vecka sen. Hos läkaren på Närakuten fick jag beskedet att ca 1-2 veckor kan man räkna med för återhämtning. Jaha? Nu har det som sagt gått nästan hela den tiden och lillplutten vill fortfarande inte stödja på foten. Så då sätter man sig och försöker ringa runt för att få lite hjälp och kanske framförallt information!

Efter 5 samtal (BVC, BVC, Spec-BVC, Barnakuten (inget svar), BVC) så fick jag äntligen hjälp! Vår suveräna BVC-sköterska lyssnade och tänkte och bestämde sig för att ringa till barnsjukgymnasten och höra efter och sen ringa tillbaka till oss. Och beskedet vi fick var att det kan ta upp till 3 veckor innan så små barn stödjer på foten igen och har de inte börjat stödja på den på en månad måste man titta över det igen.

Suveränt! Då är det inget konstigt att han kryper som en oljad blixt men vägrar ställa sig upp. Det är liksom mest den informationen man vill ha - och så lite hur man ska förhålla sig själv.

Så nu är den här mamman lite lättad och frustrationen över sjukvården har dämpats något.

Ajajaj...

Man börjar ju fundera på sin lämplighet som förälder när enda tillfällena det händer något riktigt oroande i olycksväg så är det när man är ensam med barnet och pappan inte kan komma hem på några minuter... I helgen var det dags igen - Adrian verkar på något sätt ha stukat foten. Vår teori för tillfället är att han kanske fastnade med foten under soffan när han ramlade. För allt jag såg var att han stod vid soffan och sedan ramlade och var så fruktansvärt ledsen att han inte kunde lugna ner sig på en väldigt lång stund.

Så jag fick tillfälle att ytterligare utvärdera sjukvården här i stan - vi var på Närakuten på inrådan av 1177 och därifrån skickades vi sen vidare till röntgen på sjukhuset för att kontrollera att det inte var något brutet. Och det var det tack och lov inte så vi fick vackert gå hem igen.

Efterverkningarna av fallet har ju då varit att lillplutten inte alls velat stödja på foten vilket gjorde att han inte ens kröp i två dagar. Nu kryper han igen och kan med nöd och näppe stödja lite grann på foten. Det verkar inte som att det gör lika katastrofalt ont när han sätter i foten längre och det är ju skönt.

Att Adrian inte kunnat ta sig fram själv har inneburit att han fått vara i famnen väldigt mycket eftersom han annars bara suttit på golvet och gråtit. Man får inte så himla mycket gjort med 10 kg småbarn i famnen kan jag säga... :P

Självklart inte...

Det gick ju givetvis inte att sova två hela nätter i rad, men man får väl vara glad för att det finns potential i alla fall. Nu är jag desto gladare att Adrian somnade i sin egen säng för middagsluren! Det har vi inte varit så bortskämda med kan jag säga.

Så nu laddar Adrian batterierna inför besök av morbror P och tant S som kommer om en liten stund. Jag ska därför ställa mig och göra lite tzatziki som tillbehör till färsbiffarna och rostade rotsakerna som det blir till lunch. Smaskens! :)

Bruce rocks!

Jag och plutten är ensamma hemma då pappan dragit ut på äventyr. Eftersom det varit lite sisådär med nattsömnen för unge herrn på senaste tiden (även om vi haft en positiv trend) så var jag väl lite orolig över hur det skulle gå nu när jag ska ha ensam nattvakt några nätter.

Allt jag kan säga är att "Bruce rocks!"!!! Adrian har ända sedan han varit nyfödd (så gott som...) slappnat av och somnat till speciellt två låtar med Bruce Springsteen. Och vårt nattproblem har ju varit att han inte somnar om när han vaknar till på nätterna. Så jag lät Bruce spela på repeat hela natten! Och det har fungerat hittills! (I skrivande stund är klockan alldeles strax 6).

Smolket i glädjebägaren är ju dock att jag vaknade vid 5-snåret och inte kunde somna om... Typiskt! Nu kanske jag gav upp lite för tidigt, men men...

Omstrukturering

Eftersom Adrian flyttat in i det som vi tidigare använde som bibliotek/gästrum så var det ju lämpligt att flytta ut bokhyllorna och bäddsoffan osv därifrån. Bäddsoffan började vi med eftersom vi inte fick plats med Adrians säng annars. Och nu när det var dags att flytta ur honom ur spjälsängen så var det även hög tid att flytta ut bokhyllorna.

Så igår blev det äntligen slag i saken och bokhyllorna flyttade ut i vardagsrummet. Eftersom det var så vackert väder så tog jag och Adrian sen en promenad till IKEA för att komplettera med ett par extra hyllplan till våra fina Billysar :). Givetvis kom jag därifrån med ytterligare ett par grejer - man kan inte gå till IKEA och bara handla en grej... eller - jag kan inte det i alla fall.

När jag kört in mina varor i självutcheckningen så tog det plötsligt stopp i systemet och jag fick vara med om stickprovskontroll. Så nu vet jag att de gör såna. ;)

Storpojken!

Adrian är INTE så värst förtjust i det här med att sova utan någon annan intill sig... den här mamman är däremot VÄLDIGT förtjust i att sova utan någon annan intill sig. Som ni förstår kan detta ge lite meningsskiljaktigheter om var unge herrn ska sova på nätterna.

Sen ett 6-8 veckor tillbaka så sover Adrian i eget rum på nätterna - vilket bitvis gått bra, i omgångar har unge herrn sovit hela nätterna. Men så har det gått en och halv vecka ungefär och sen har Adrian blivit sjuk och inte längre kunnat komma till ro när han vaknat till.

Nu har det gått kanske 3 veckor sedan han blev frisk från senaste infektionen och fortfarande tycker han att det är helt onödigt att somna om när han vaknar till och märker att han är själv.

Nu kom det dessutom fram ytterligare en faktor - utlånaren av spjälsängen vill ha tillbaka den om en månad eller så eftersom de förra användarna ska få en kusin. Helt ok tycker vi för Adrian verkar ändå inte trivas särskilt bra i just spjälsängen. Så i natt fick han för första gången testa att sova på en madrass på golvet istället. Det verkar gå bra att somna där  i alla fall - så nu hoppas vi på att han efter ett par nätter på det sättet ska känna sig mer tillfreds så än instängd av spjälorna.

En annan sak som komplicerar det hela med insomningen är att Adrian huxflux bestämde sig för att han inte ville ha napp längre. Det var ju annars väldigt smidigt med att han slappnade av och somnade när han fick nappen. Men vi får väl vara glada att vi slipper ta stridigheterna med att avvänja honom från napp längre fram. (Egentligen var det inte så huxflux - när han var sjuk sist så var han så täppt att han inte kunde andas med nappen i munnen så då använde han den inte - och sen när han blev frisk ville han inte ha tillbaka den.)

Glad påsk!

Ett år!

I ett år har vi bott i nya lägenheten nu! Wow! Det innebär också att det bara är 1,5 månad tills lillplutten blir 1 år!

Det betyder också att det bara är några veckor tills jag fyller år... ;) (även om Adrians ettårsdag är mer intressant så får man väl inte glömma bort mig helt?)

Eftersom jag i år fyller 29 och Adrian alltså blir 1 så tänkte jag mig att vi ska ha 30-årskalas på Adrians 1-årsdag. Så ni som läser det här och känner er manade är väldigt välkomna! :) Mer detaljer kommer senare och om ni är väldigt intresserade får ni gärna höra av er!