Ynkliga familjen

Vi bockade ju som bekant av vinterkräksjukan på listan över avklarade sjukdomar 2011 för ett par veckor sedan. Förra fredagen blev Adrian sjuk igen, den här gången framförallt hosta till att börja med, det gick dock över till att vara en hel del feber också. Termometern visade uppåt 41 grader när det var som värst. Då är varken Adrian eller föräldrarna särskilt kaxiga... Så Adrian har varit hemma från dagis hela den här veckan också eftersom febern inte drog sig tillbaka förrän torsdag/fredag någon gång.

Men nu lagom till Adrian börjar piggna till så hugger förkylningen oss andra istället. Den här gången är M värst drabbad men jag känner mig inte direkt tipp-topp heller... Så återigen har Adrian världens tråkigaste föräldrar som inte vill göra något roligt alls.

Ynklig som jag är fick jag ett plötsligt sug efter kycklingsoppa. I USA är detta den ultimata boten mot allt! Om någon är lite dassig så är kycklingsoppa kuren! Det blev ganska gott men ur M:s täppta synvinkel så var jag lite snål med kryddningen...

Vi får väl se hur länge den här perioden av varannan-vecka-hemma ska hålla i sig... :P

Återhämtade

Nu tror vi att vi är i princip återhämtade. Vi har aptit, vi får behålla maten och känner oss ganska friska. Skönt! Men det blev en hel veckas hemmavistelse... Och jag och M kände oss inte friska förrän igår så det var verkligen 5 sjukdagar den här veckan. Hoppas det dröjer lite tills nästa sjuka den här gången.

Ett av friskhetstecknena på unge herrn är att han åter vaknar i arla morgonstund och vill ha sällskap... ;) Innan den här sjukomgången så klättrade han ju ur sängen på morgonen och kom in till oss och väckte oss. Men nu när han varit så ynklig har ju vi kommit in för att hämta honom - så nu verkar han ha glömt bort att det går bra att klättra ur sängen själv på morgonen. Nu sitter han därför och ropar efter än den ena än den andra föräldern på morgonen... Idag försökte jag ropa in honom - givetvis snubblade han då på leksakerna som han öste ut över golvet igår kväll. :P

Usch, fy och blä!

Det är en del saker som är mindre trevliga än andra... en sån sak är kräksjuka...

När jag hämtade Adrian från dagis i fredags så noterade jag lite i förbigående att han var liksom lite dämpad, men jag tänkte inte så mycket på det... Förrän det blev dags för kvällsmat och Adrian ställde sig och storkräktes på köksgolvet. Jahaja... då får man fundera på i vilken ordning man ska ta hand om sakerna.
Steg 1: få av Adrian kräkiga kläder och sätta på nya kläder.
Steg 2: torka kräk

Senare under kvällen tillkom även steget att byta mina kläder eftersom han kräktes på mig. Efter första kräkningen var han dock fortfarande ganska pigg och ville gärna hjälpa till att städa upp - han hämtade dammsugaren åt mig...

Adrian kräktes sedan även under lördagen. I söndags var han så medtagen att man började bli orolig. Under hela tiden har han dessutom haft diarré vilket ju gör att han förlorat ganska mycket vätska. Lyckligtvis har han i stort sett hela tiden druckit vatten åtminstone. Men när vi försökte med vätskeersättning så kräktes han... Så vi tyckte nog att det var bättre med vatten som han fick behålla än med vätskeersättning som gjorde att allt kom upp igen...

Givetvis behöll han inte infektionen för sig själv... Måndag morgon var det dags för mig och M, jag ägnade mig åt kräk hela måndagen medan M hoppade över det steget. Så igår var jag och M ganska däckade medan Adrian började återhämta sig och var ganska pigg även om han inte var så himla sugen på mat. Stackars unge med så tråkiga föräldrar.

Idag mår jag betydligt bättre och känner mig ganska säker på att jag får behålla maten idag... men man får väl ta det lite lugnt ändå.

Inatt hände förresten ett mindre mirakel - Adrian sov nästan 12 timmar i sträck! Gissningsvis för att han inte kissade så mycket under natten och därför inte väcktes av den tunga blöjan.

Så håll tummarna för att vi fortsätter med den uppåtgående trenden idag... :)