Adrian har sovit väldigt oroligt på nätterna på sistone och M har gentlemannamässigt erbjudit sig att sova i soffan så att han hinner fånga upp plutten innan han kommer in och väcker mig. (Jag har varit så trött av dessa nattliga besök att jag inte vetat vart jag ska ta vägen).
Hursomhelst gör ju detta att jag när jag fått sova hela natten har lite mer energi för morgonens vildbase. Igår bestämde jag mig för att vi (jag och A) skulle gå iväg till biblioteket lagom till att de öppnar vid 11, lämna tillbaka lite böcker, låna lite nya böcker, leka på småbarnsavdelningen, äta lunch på caféet och sen att jag kanske skulle få gå in i någon affär när Adrian somnat i vagnen på vägen hem). Adrian blir ju fortfarande väldigt trött mitt på dagen och det är därför en fråga om lyckad tajming om man ska få honom att hålla sig vaken i vagnen vid "rätt" tillfälle mitt på dagen...
Det började ganska bra, Adrian var med på noterna, det var OK att åka lite vagn, något som inte alltid är självklart nuförtiden. Men så precis när vi kommer fram till bibliotekskvarteret träffar jag på en gammal jobbarkompis - man vill ju säga hej eftersom det var så länge sedan vi sågs och så vidare. Så vi stod och pratade en stund om vad vi gör idag, gemensamma bekanta osv. Adrian den lilla apan sätter sig tillrätta i vagnen och försöker somna... hmm... inte mammas plan - först leka och mat sen sova...
Men lyckligtvis hann han inte somna så vi gick in på biblioteket, Adrian hjälpte mig att lämna tillbaka böckerna och sen tog vi hissen ner till småbarnsavdelningen. Vi hittade några böcker till Adrian (bland annat en som illustrerar användningen av pottan... ) och lekte en stund. Sen var mamma elak och avbröt leken för att göra tid för mat. Adrian fick pannkakor med sylt och grädde och var därför inte så ledsen över den avbrutna leken särskilt länge.
Och så var det dags att krypa ner i vagnen, och innan vi lämnade biblioteket ville ju mamma ha lite böcker till sig också. Fruktansvärt långtråkiga minuter för en 2-åring medan mamma letade. Sen gick vi ner på stan och när vi kommit till Stora torget tänkte jag att "nu har han nog somnat", precis då går vi förbi några hundar som skäller och jag hör inifrån vagnen "ovvar!"... Inte riktigt somnat med andra ord. Men sen måste han somnat på studs för när jag tittade till honom några minuter senare när jag kom inom synhåll för butiken jag siktat in mig på så var utslagen. Så jag fick gå och shoppa lite till mig själv (något jag inte gjort på ganska länge) och blev riktigt nöjd.
Sen var planen att han bara skulle få sova 45 minuter så vi hann ganska precis hem innan det var dags för väckning. Inte alls poppis, han kurade ihop sig hos pappa i soffan och försökte somna om - tills jag tog till det hemliga vapnet - russin! Då gick det att hålla sig vaken. :)
Men sen var han ganska gnällig igår eftermiddag... men vi vet inte riktigt hur vi annars ska tackla nattsömnen - om han får sova mindre på dagen borde ju sömnbehovet på natten vara större?
För övrigt hände något av ett mirakel igår kväll - han åt med god aptit mammas lagade mat... har inte hänt ofta på sistone. På dagis äter han som en häst - men hemma verkar han inte ha mycket till aptit. (Läste dock i intervju med Mat-Tina i SJ:s Kupé-tidning häromdagen att hennes barn inte äter hennes mat heller, så det känns inte så farligt längre... ;) )
Kram på er!