Amning - spännande grejer

Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig av amningen... Men hittills tycker jag att mina upplevelser av det hela är positiva. Jag fick visserligen lite såriga bröstvårtor till att börja med, antagligen för att Adrian (så blev namnet!) inte riktigt fick den hjälpen att ta ett ordentligt tag som han behövde.

Det börjar dock ge med sig, men jag använder stundom en så kallad amningsnapp vilket är guld värt - speciellt när Adrian är kinkig och lite svårövertalad att suga fast. Då säger det bara "klick" så är han limmad mot amningsnappen.

Så nu när jag inte ömmar så värst längre så är det största "problemet" störtfloden med mjölk som kommer när man minst anar det... ;) Det verkligen rinner ut! Även om det är en droppe i taget så kommer dropparna väldigt tätt. Detta fenomen innebär att det nu ligger handdukar lite överallt i lägenheten så att jag kan lägga mot det bröstet som Adrian inte suger på så att han inte blir alldeles genomblöt av bröstmjölk...

Naiv som man är så missade jag att köpa amningsskydd/kupor/eller vad det heter innan Adrian kom och nu har det inte blivit av att vi fixat såna. Men det är ett måste om jag ska kunna gå ut bland folk... ;) Även om jag säkert tror att folk har förståelse för att man ha blöta fläckar framtill på tröjan när man går omkring med en liten en... Men det är inte så himla roligt och det blir svårt att hålla brösten varma då. (Vilket man ska göra för att undvika mjölkstockning).

Förresten så var vi på återbesök hos barnläkaren på BB i onsdags för att bli utskrivna från BB och lillpyret hade gått upp i vikt från sin födelsevikt!!! En viktnedgång på upp till 10 % är normalt så det är väldigt bra om man tar sig förbi födelsevikten de första levnadsdagarna! Det känns skönt att veta att det finns lite näringsvärde i min mjölk! :)

På tal om vikt så kan jag upplysa om att jag aldrig bröt 80-strecket - 79,5 kg vägde jag när jag blev inskriven på förlossningen. Nu tror jag att jag är nere på ca 70 kg (vår våg är lite svårtolkad...) Så jag hyser hopp om att de där extrakilona (ner till ca 63 kg där jag brukar ligga) ska gå att bearbeta.

I helgen kommer för övrigt nyblivna morföräldrarna för att studera underverket :).

Kram kram!