Skengravid?

M envisas med att hävda att jag är skengravid, och senaste veckan är det nästan så att jag trott på honom... Jag har mått väldigt bra, lite trött och humöret växlar blixtrande snabbt åt massor av olika håll, men inga direkta fysiska krämpor som besvärar.

Jag kommer på mig själv när folk frågar hur det är med mig att tänka "menar du något speciellt, eller?" och att nästan bli förvånad när jag får syn på magen emellanåt... Hmm...

Men jag kör stenhårt med stödstrumpor nuförtiden, kan inte gå så himla fort utan att få sammandragningar och får akutknip i magen om jag blir hungrig. Så givetvis har jag gravidsymtom, jag reflekterar bara inte över dem så himla mycket för tillfället...

Kan det vara psykologiskt? Jag orkar inte riktigt ta till mig att vi har en liten illbatting till på gång? ;)