Småbarn = magsjuka

Vissa delar av föräldraskapet känns mindre roliga. Innan Adrian kom till oss hade jag haft två incidenter av  magsjuka som är så kämpiga att jag kommer ihåg dem. Och bara en av dem i vuxen ålder. Senaste året tror jag vi hunnit med fyra olika varianter. Anledningen att detta är ämnet för dagen är givetvis att en av varianterna pågår nu...

Vi tror att Adrian och antagligen M hade den här sjukan i slutet av förra veckan. Medan jag väntade tills igår att insjukna. Eftersom det var mycket på gång på jobbet så åkte jag ändå dit (hade nog stannat hemma om det varit ett annat läge). Nu slutade det med att jag åkte hem tidigare och satt hela vägen hem och hoppades att jag skulle hinna hem innan det var dags för nästa toabesök. Det gjorde jag lyckligtvis.

I natt var det dock lite värre - vid 01 vaknade jag första gången för att kroppen gjorde mig uppmärksam på att den ville tömmas. Sen har jag bara slumrat i omgångar. Så man är lite trött idag.

Det största problemet med det här är egentligen att förskolan inte vill att barnen kommer dit så länge någon i familjen är sjuk - just för att magsjukor ofta är så himla smittsamma. Så idag är jag hemma sjuk och M är hemma och tar hand om Adrian eftersom det inte känns tillförlitligt att jag ska kunna hålla koll hela tiden. Nu känns det visserligen bättre nu än det gjorde i natt - men det känns onödigt att chansa.

Jag har ju för övrigt börjat pendla till Solna igen. Känner mig nu väldigt sugen på att köpa ett Nintendo DS och ha som underhållning på resan. Får se om jag gör slag i saken eller inte - det skulle ju innebära möjlighet till minst 4x20 min spel varje dag. Oh well... man är ju rent genetiskt smålänning har lite svårt att släppa ifrån sig så stora summor på ett bräde... :)