Var tar tiden vägen?

Nu jobbar jag som bekant igen och plötsligt försvinner så mycket tid... ;) Nu jobbar jag bara 25 timmar i veckan så det är ändå ganska mycket tid hemma, men minst 3 timmar om dagen försvinner ju som pendlingstid. Inte jätteroligt, men jobbet och arbetskamraterna känns i alla fall bra.

Här hemma händer det ju givetvis också saker när jag nu är borta på dagarna - i veckan filurade Adrian ut att det faktiskt går att ta sig fram på två ben och att det faktiskt är ett ganska bra sätt att ta sig fram. För varje timme som går på dagarna så tar han några steg till och går nu ganska stadigt. :) Det som är lite komiskt är att M gissade när Adrian skulle börja gå, 2 veckor efter 1-årsdagen... och det blev det ganska precis. ;)

Troligtvis är det utvecklingshoppet med gåendet som gjort att unge herrn sovit ganska oroligt på nätterna på sistone. Inatt var det dock ett specialfall - Adrian vaknade vid halv ett-tiden och grät otröstligt. Inte förrän han fått lite vatten och varit ute och promenerat lite så kunde han somna om (och sova till 06 ungefär).

Natten till igår var ett riktigt lågvattenmärke för oss - vi var och käkade middag hos en av M:s vänner och kom inte därifrån förrän närmare 23, så framåt midnatt somnade vi. Och sen vaknade Adrian väl vid 3-4-tiden någon gång, somnade om och sen pigg som en lärka vid 6-tiden. Sofie var alltså inte på sitt allra soligaste humör igår... Något som bland annat Adrians mormor råkade ut för... Förlåt...